Om att inte vara rädd för att ringa

Igår kväll och inatt hade jag som vanligt en väldigt bökig unge i magen. Lyckades ändå få sömn men vaknade runt klockan 4 av en enorm brännande smärta nere till höger i magen. Tog så sjukt att jag skrek rakt ut och skulle jag försöka beskriva smärtan så kändes det ungefär som att han skulle greppat tag i navelsträngen och med ett ryck slitit loss moderkakan från livmoderväggen. Okej, kanske inte bästa förklaringen om man tänker efter, men that’s all i got!

Hursomhelst, efter det blev det dödslugnt i magen, fick inte en rörelse från honom och till slut greps jag av panik och försökte provocera fram minsta lilla spark med massage och tryck och kittlingar. Ingenting.

Snabbt väckte jag Tony, ringde förlossningen som lugnt tyckte att jag skulle komma in på CTG.

Allt var bra. Hjärtljuden normala och lika fina som vanlig. Men jag hann nog få hjärtat i halsgropen. Tillät mig inte gråta förrän barnmorskan meddelade att allt var bra, och att ”det är bättre att komma in en gång för mycket än för lite”. Och det är ju självklart, när det gäller såna här saker så kan man väl inte vara tillräckligt försiktig.

Men yup, vi sitter fortfarande ihop jag och bebis, och det känns betydligt bättre nu när man vet att allt är OK.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s