Är det inte lustigt hur man förtränger dom där tuffa veckorna med kolikskrik och sömnlöshet.. Vi människor är otroliga på att förtränga.
Fick frågan för några dagar sedan om vi vill ha syskon åt Elmer. För mig är det helt självklart! Även om det aldrig är en självklarhet att man kan få fler barn så är det iallafall vår plan att ge Elmer åtminstone ett till syskon. Vissa dagar funderar vi till och med allvarligt på hur det skulle vara om dom var väldigt nära varandra i ålder. Det enda som egentligen hindrar oss är väl det att jag gärna skulle vara starkare i kroppen än jag var innan jag blev gravid med E, så att kroppen orkar mer och såklart, det blir ju rätt tungt att kånka omkring på den lilla på utsidan om man bär på en till på insidan och kroppen redan är nedsliten från förra graviditeten. Och självklart så är ju första barnet alltid första barnet, tiden man har ensam med Elmer kommer aldrig igen.
Elmer och Rosa när E inte ens var en vecka gammal.
Ni som har barn nära varandra, hur nära i ålder är dom?
Ärligt, vad är för- och nackdelarna tycker ni?
Och hur återhämtade sig kroppen efter två täta graviditeter?
Sara Rasmus 
Här är dom födda 1994, 1996 & 1998….Helt ok att ha ca 2 år emellan
GillaGilla
Ja, har förstått att 2 års mellanrum ska vara riktigt passligt. 🙂 I vår familj är vi barn -90, -92, -95.
GillaGilla
Återhämtningen tycker jag var ok, men det märktes nog i kroppen att det var under två år till förra graviditeten. Värst var det att vara i nionde månaden med en tvååring. Det känns ändå helt kul nu när flickan är född. Antagligen skulle jag göra om det om jag fick välja men då hade jag nog kämpat mig i bättre form snabbare om jag hade vetat att barnen skulle komma så tätt! 🙂
GillaGilla
Oj, ja, jag kan verkligen tänka mig att det måste varit tungt att hålla koll på en liten tvååring när man är höggravid! På vilket sätt märktes det i kroppen? Hur har återhämtningen varit nu efter båda graviditeterna?
GillaGilla
Hos oss blev de nu 1,5 år mellan gossarna, och klart de kommer perioder då man tänker varför vi gett oss in i dehär med 2 så små 😅 Men nog känns de annars riktit okey, di kommer iaf att ha bra sällskap av varandra å sen har vi ju spädbarnstiden ganska bra i minnet ännu sen första föddes. 😃 Så e ju storebror int ännu så trotsi så vi har kanske ett problem mindre. Sen har ja ju int ännu hunni känna efter gällande återhämtningen så myki ännu eftersom det snart e bara 2 veckor sen lillebror föddes, men nog önskar ja ju att ja sku ha orka å hunni träna upp lite bättre stadga i kroppen förrän ja blev gravid igen. Men hittills har nog allt gått bra och amningen har varit lättare att komma igång med. Psykiskt har det också varit lättare att ta in nya familjemedlemmen än med första, däremot så har det fysiska nog tagi lite mera stryk.
GillaGilla
Jo, det är lite så jag tänker också, dels att man har spädbarnstiden i ryggen och att de sen har sällskap av varandra på ett helt annat sätt! 🙂 De e ju helt säkert påfrestande med så nära graviditeter, samtidigt tänker jag att det känns lättare så i slutändan så man inte känner att man helt måste börja från noll. Hur upplevde du andra förlossningen i jämfört med den första?
GillaGilla
Och sen om man planerar barnen nära varandras ålder så behöver man ju int ja en press på att faktiskt ”komma i form” snabbt igen, haha! 😃 Skämt å sido, men man får ta tag i den saken riktigt på riktigt sen efter att ynglandet e klart. Förlossningen tyckt ja gick riktigt bra, givetvis snabbare och lite enklare men iaf jag hade en lite ”lättare” inställning inför förlossningen. Med första var jag ficerad vid centimetrarna i och med att man inte visste vad man skulle förvänta sig, nu med andra orkade jag bättre lyssna på kroppen och följa magkänslan. Det kanske bidrog till att jag inte behövde samma mängd smärtlindring som vid första, och att jag bättre visste vad jag behövde och hur och när jag behövde föda. Och bäckenet var ju lagom inkört sen förra så man liksom litade mer på kroppen 😃
GillaGilla
För oss blev det 1,5 år mellan flickan och pojken. Idag är de snart 6 och 5 år gamla och det är lättare att se tillbaka på hur det har varit. De är väldigt goda vänner och leker mycket tillsammans. Eftersom vi flyttat till ett helt nytt land så har det också haft stöd i varandra då de kunde prata norska och svenska tillsammans innan de lärde sig engelska
Tiden med en nyfödd och en 1 åring krävde sitt då mannen dessutom har ett jobb som gjorde och gör att jag varit mycket ensam med dem. Båda hade kolik, båda var sjuka samtidigt, båda hade blöjor, båda behövde hjälp med kläder, båda behövde hjälp med att äta.
Men plötsligt så klarade båda av det mesta själv och jag tror att för mig var den jobbigaste perioden då de var 1 och 2 år gamla samt 2 och 3 år. Sen börjar de klara sig själva lite mera. För oss hr det också varit viktigt att de har fått vara små båda två och att de fått tid med bara en av oss föräldrar. För ibland är det också stor skillnad då det skiljer 1,5 år.
Idag är jag glad för att vi fått dem så tätt och kroppen, ja man blir aldrig helt den samma efter graviditeterna.Men nu är jag stark i kroppen, tränar ofta och i tillägg har vi två fantastiska barn.
Tack för en fin blogg tittar inom allt som oftast men kommenterar sällan.
GillaGilla