Sen Elmer kom är det jag som tagit hand om nätterna, så när som på 4 nätter, varav en föll på en barnmorska, en på svärmor och två på min mor. Ärligt kan jag säga att jag inte har en aning om vad en normal nattsömn är längre.

Den två första veckorna sov han helt bra, men då var man själv så spänd eftersom man ju hade fått inpräntat att han skulle äta med 3 timmars mellanrum, så på något sätt vaknade man alltid själv stup i kvarten ändå. Vid det laget försökte vi ju på amning ännu, så jag sov minimalt lite. Vecka 3, 4, 5, 6, ja, kanske till och med 7, gick man och bar på sin son efter varje uppvaknande, trodde att han var en vampyr som för det första inte somnade förrän tidigast klockan 1, och sen inte somnade om på ca 3 timmar efter att han ätit. Jag gick runt, runt i huset, med alla lampor släckta och kände mig som ensammast i världen. Jag gjorde det så svårt för mig minns jag, då såg det ut såhär:
– Elmer vaknade.
– Jag sprang och värmde mat.
– Elmer matades.
– Elmer bajsade.
– Jag gick med honom till skötbordet, tände lampor, bytte på honom, han blev allt piggare.
– Han fick mer mat, eftersom han ju tömt magen på en del så var han ju hungrig, igen.
– Hade jag tur somnade han rätt snabbt, men oftast vankade jag på med honom dinglande över axeln i timmar. Timmar!
På morgonen var jag så mör att Tony tog Elmer så jag fick sova ytterligare några timmar, men det gick ju bara då T var hemma, när han for till jobbet på sin första morgonvecka efter pappaledigt så trodde jag att jag skulle gå under. Räknade minuterna tills det att han skulle komma hem, grät mycket.

Sen svängde allt plötsligt, Elmer var fortfarande enormt knepig när det kom till att somna första gången, han fick helt enkelt inte tag i sömnen. När han väl gjorde det så sov han bara 1,5-2 timmar, så han vaknade ofta, däremot somnade han om nästan direkt också, oftast vid flaskan, och helt ärligt så underlättade det massor efter att vi börjat med ersättningen, och han började bajsa bara en gång om dagen, högst. Då kom det aldrig mer nattetid och man kunde börja byta på honom i sängen i mörklagt rum efter, eller mellan maten utan att vara rädd för att ha hela lasset i sängen.

Nu de senaste veckorna har man äntligen börjat hitta en rytm. Elmer somnar mellan halv 10 och halv 12 varje kväll, vaknar första gången runt halv 3-3, oberoende när han somnat. Sen går det oftast 3 timmar, men ibland till och med 4 eller i sällsynta fall 5 timmar innan han vaknar igen. Man känner sig till och med mänsklig på morgonen när man vaknar! Känns alldeles fantastiskt!

Vi har bestämt med Tony att så fort Elmer börjar sova hela nätter så kommer vi börja låta honom sova i eget rum, först med babylarm, och sen så småningom utan.

Hur snabbt började ni ha era barn i eget rum?