När blev du mamma?
Den 15.10.2015. Hade fyllt 25 tre månader tidigare.

Hur många barn har du?
Hittills har jag Elmer.

Var graviditeterna planerade?
Ja! Och efterlängtad!

När berättade du om graviditeterna?
Åt våra närmaste kunde vi inte hålla oss särskilt länge. Tog testet när vi bodde hos svärföräldrarna under renoveringen av vårt hus, så svärmor fick veta först då jag inte kunde dölja min glädje när jag kom ut ur badrummet. Sen ringde jag min moster, min mamma och pappa och så fick Tony veta när han kom hem från bygget.

Hur många barn vill du ha?
Tidigare tänkte vi oss 4, nu har vi gått ner till 2. Högst troligen stannar vi väl på 3 barn. 🙂

Tätt ihop eller långt isär?
Tätt! Så fort jag känner att kroppen orkar och är starkare skulle jag kunna tänka mig ett till barn. Det får gärna vara under 2 års skillnad mellan barn 1 och 2..

Har du oroat dig mycket under graviditeterna?
Inte något särskilt, nej. Han låg på tvären rätt länge och såklart han man oroa sig för att förlossningen skulle komma igång och det skulle bli komplikationer med tanke på läget han låg i. Annars oroade jag mig egentligen bara för att han skulle vara allergisk mot Rosa, eller att Rosa inte skulle acceptera honom. Men utöver det, inget avsevärt.

Hur var graviditeterna?
Tyckte inte alls om att vara gravid, och det är kanske det jag ser minst fram emot sen när vi funderar på nästa barn. Kände mig tung, olustig och som en fånge i min egen kropp så gott som hela tiden efter ca vecka 25. Gick upp över 20kg allt som allt och hamnade på sjukledigt en månad innan mammaeledigheten började på grund av att Elmer låg och spände ut sig i tvärläge.

Gillade du att vara gravid?
Svaret har ni ju ovan. 😉

Visste du vilket kön det skulle bli?
Jo, det var rätt så tydligt även för oss ovana ögon att se vem som gömde sig därinne. Men skulle vi inte sett det själva hade vi nog tagit reda på hursomhelst. Nästa barn skulle jag vilja hålla en överraskning, men Tony tror inte att det går.

Apropå förlossningar. Hur har de varit?
Rätt lång och utmattande, enligt mig traumatiserande, enligt pappren normal.
Läs om den här och här.

Hur var första bebistiden?
Har ju skrivit rätt mycket om det. Men rent ut sagt skittung! Elmer hade kolik och sov knappt något alls de första två månaderna. Amningen funkade aldrig och dagarna var fyllda med att mata, pumpa, vagga och byta blöja. Alla ens egna behovs sköts åt sidan och man gick omkring som en zombie med skuldkänslor dagarna i ända.

Hade ni bestämt namnen sedan innan?
Elmer skulle egentligen heta Tim, och före det var bland annat Wilton, Milner och Adam på listan. Men han blev en Elmer – efter att svärfar under hela tiden jag var gravid kallat typen i magen för Elmeri gick det inte att få bort. Tim Elmer Johannes.

Ett råd till blivande mödrar?
Förvänta dig inte en rosa babybubbla och en dans på rosor de första månaderna, högst troligen blir du besviken och frustrerad. Det realistiska är sömnskuld utan dess like, någon typ av magknip, eventuellt lite krångel med amningen och känslan av att inte räcka till. Eller så får du en bebis som äter, sover och skiter som Skalman, och som inte gråter förutom vid absoluta nödfall. Då får du bara skratta dig lycklig över att du hör till extremfallen och vara tacksam över det, tro mig, vi morsor som haft ovanstående problem kommer bara vara glada för din skull!
Våga be om hjälp och konstatera att du närmar dig bristningsgränsen (be alltså inte om hjälp när du nått den utan lite före, helst), och ta emot kloka råd när du får dem (folk vill så gärna hjälpa och komma med sina tips) men förstå att du får stänga öronen när du anser att du vet vad som är bäst för ditt barn, för det vet du, alla gånger.