Fick en bra läsarfråga av signatur lisen angående mitt inlägg om vår veckomatshopping:

”hur var det första veckorna när ni kom hem från BB… hur mådde du psykiskt då? grät du mkt? hormonell? hur fixar man mat med en baby hemma? kommer mig inte för att göra mat, hjärnan kan inte tänka ut varken rätter eller hur man gör…”

Ja, jag grät nog en del. Oftast då jag var så trött att jag inte kunde skilja på glädje, oro eller utmattning. Många gånger kunde jag sitta i badrummet och gråta i ensamhet till ljudet av vattnet från duschen, det var renande på ett sätt, och oftast kom jag ut därifrån med nya krafter. Jag behövde den där tiden ensam med min ”sorg”. Jag antar att mycket var hormonellt också, man är ju så himla upp och ner efter en förlossning, kombinera det med sömnbrist och man befinner sig plötsligt i ett stadie på gränsen till galenskap.
Som jag skrivit förr så kom ju det stora bakslaget när Elmer fick kolik, hela illusionen om babybubblan sprack med en gång. Plötsligt kändes det som om man med nöd och näppe hölls flytande med bara munnen ovanför vattenytan. Det var en pärs, mest mentalt.

Angående matfrågan så har jag själv undrat det samma, det är lätt när Tony har kvällsjobb och inte åker till jobbet förrän klockan 15, då kan ju någon av oss laga mat fast Elmer är vaken. När han sover är det ju lättare, men inte alltid något jag prioriterar, tyvärr, fram till någon vecka tillbaka har jag i princip levt på smörgåsar och yoghurt, sad but true, men det är så snabbt och enkelt och när man har en hög med andra saker man vill hinna med så har maten tyvärr lämnat sist.

Nu har jag dock börjat sätta Elmer i sin sitter, och sittern på bordet. På det sättet kan jag prata med honom och berätta för honom vad jag håller på med, detta med total inlevelse ”nu hackar mamma löööök”,”ooooj va de rinner ur mammas ööööögon!” osv. Men det blir ju roligare att göra mat då också! Dessutom trivs Elmer rätt bra på köksbordet då han får ligga och beundra kristallampan vi har ovanför bordet.

Så ja, det tog nog ett tag för mig också att få igång matinspirationen. Har börjat göra så att jag tittar på snabba, enkla och inspirerande recept på förhand, sånt som inte tar tid och som är så okomplicerat att det i princip räcker att titta en gång på receptet och sen jobba utifrån det. Förr gjorde jag allt ur huvudet, men nu behöver jag ett recept för att komma igång, särskilt nu när vi prövat en lite hälsosammare väg. Förr var det i princip bara kyckling eller köttfärs, matlagningsgrädde, lök, och så pasta eller ris på det. Man blir rätt trött på det i längden, så det är roligt att pröva nya rätter.

Med andra ord har jag nog haft och har fortfarande samma dilemma som dig. Man måste bara hitta något som funkar antar jag. Sittern på bordet är mitt tips. 😉