Idag har varit en lite knepigare dag. Det började med att jag vaknade med spränghuvudvärk, Elmer däremot tog minsann ingen hänsyn till det så pappa fick tvunget gå upp med honom. Efter någon timme kom han in med E igen och jag och han sov vidare till klockan halv 10 innan Tony skulle iväg och hjälpa några vänner med renoveringen av deras nya hus, och Elmer återigen tyckte att det var dags att stiga upp.

Resten av dagen har gått i trötthetens tecken. Elmer har antingen gnällt, sovit, ätit eller gnällt. Har inte kunnat sätta ner honom att ligga ensam mer än typ 5 minuter i streck så ni kan tänka er att mina armar känns två meter längre efter att ha burit på en 7,5 kilos klimp hela dagen.

Vid 16 åkte Tony iväg för att kolla int KPV-match och skönt nog kom mamma och höll mig sällskap ungefär 45 minuter in på matchen. Vi badade Elmer för att få honom att slappna av lite och därefter var han något lugnare.

När mamma och pappa åkt vidare bestämde jag att jag ville iväg till gymmet, otroligt skönt att åka iväg så sent, det var tomt på gymmet så när som på jag och en av ägarna. Körde lite cardio och satt sen i infrabastun en halvtimme, läste en bok och njöt.

När jag kom hem hade Tony fått Elmer att sova i bilstolen. Han vaknade och ville äta när jag flyttade över honom men somnade direkt därpå igen. Har blivit alldeles kär i nätterna då jag vet att han garanterat sover och att efter 22/23-tiden får man lite egentid innan man själv slockna. Det blir bara bättre och bättre. Men en dag som denna vill jag helst inte upprepa på ett tag.

 

Mr. Greensocks, världens sötaste, jobbigaste, underbaraste och käraste barn.