Ni vet då man ääääntligen etablerat en dygnsrytm som alla i huset är nöjda med, som ibland krånglar på dagarna, men som stadigt upprätthållits om nätterna, med en liten typ som sovit mellan 22 och 08 med lite varierande uppvaknanden.

Och plötsligt så kastas hela din värld upp och ner. Ungen gnäller inte bara extra mycket om nätterna, men är plötsligt lika svårnattad som när han var ett par veckor gammal, svetten rinner längs ryggraden då du inser att du redan gått två timmar över tiden då han vanligtvis går och lägger sig, och där ligger han och flinar åt dig, när du frenetiskt skumpar upp och ner på pilatesbollen, med honom i famnen. Han somnar inte. Du prövar sätta ner honom för att se om han skulle somna själv – skrik som bara den. Du tar upp honom igen, trugar med maten, skumpar upp och ner… med hur du än gör har du plötsligt en liten en som bestämt sig för att svänga dygnet lite.

När du äntligen får honom att sova, efter svett och tårar från bådas sida, och en övertrötthet som heter duga, så hinner du tänka att ”åååh vad han kommer sova gott och länge inatt!” innan du själv låter huvudet tungt falla till kudden, men när klockan sedan visar 1,5 timme framåt när du med ögonen halvt slutna staplar in i köket för att värma mat blir du rätt uppgiven. Huh…

En mer mysig kille som jag misstänkt ha både tandsprickning, magont, feber osv på gång.. Tänderna är nog det enda logiska just nu faktiskt, men det skulle vara rätt tidigt, nu har han varit jobbig i tre nätter, jag hoppas det släpper snart.