Följer man de sju utvecklingssprången så är Elmer inne i det fjärde just nu, han är 17 veckor och 4 dagar gammal och har de senaste dagarna varit totalt omöjlig. Inget har dugit längre än någon minut, högst. Inte ens mamma och pappas ansikten duger särskilt länge att se på, trots att vi försökt med diverse ljud och miner. Det händer mycket i Elmers värld just nu och han vill inte vara stilla. Det enda som duger är egentligen att gå omkring och titta på något, se världen, ni vet. Men det blir ju rätt tungt i längden att kånka på en 7,5kg+ bebis. Idag testade jag bärsjal jag fått låna av en vän och den var verkligen en räddare i nöden! Fick till och med äta frukost utan gnäll! Bebis i framåtläge är ju inget som rekommenderas under någon särskilt lång tid, men vad gör man egentligen? Han gallskrek då jag hade honom mage mot mage… Märkte dock att hans ben kunde kommit i lite bättre grodposition med knäna ovanför rumpan. Lyckades bättre med att knyta redan andra gången.

Elmer har för övrigt vridit sig från rygg till mage några gånger nu, det är minsann full fart fram på denna bebis!