”Vad som än händer så klarar vi det här, det kommer vara tungt och svårt. Men jag ska göra allt jag kan för att vi ska fixa det här. Och vi kommer klara det.”  – Tony, någon dag efter att vi kommit hem från BB. 

Något jag tror många nykläckta (och förhoppningsvis lite mer erfarna) föräldrar kämpar med är relationen till varandra. När Elmer kom med buller och bång och kolik trodde vi nog båda några gånger att detta är slutet på allt som heter kärlek och ömhet. Faktum är det, att vi nog inte kunnat ha mer fel. I början var det en pärs! Elmer skrek och krävde MASSOR, och det kändes som om vi båda simmade i ett stort hav utan land i sikte och hela tiden kämpade för att hålla huvudet ovanför ytan. Sömnbristen och irritationen tog vi ut på varandra, och vi stötte i varandras hörn och kanter mer än vi någonsin gjort tidigare. Stundvis kunde jag gråta mig till sömns, inte för att Elmer hade varit mer jobbig, utan för att jag upplevde att förändringen i våra liv var så övermäktigt stor. Men jag hade Tonys ord i öronen och för varje månad var det som om det blev lättare och lättare. Idag är vi ett team, och starkare kommer vi bli. Men jag bestämde mig för att göra en lista på de saker som åtminstone hjälpt oss att hålla vårt förhållande vid liv, och det som hjälpt oss orka genom de svåraste dagarna.

1. Det allra viktigaste. Kramas. Kroppskontakt gör under för en trött kropp, och släpper loss en massa lyckohormoner. Det behöver inte vara mycket. En hand på axeln eller ryggen kommer man så långt med. Rör vid varandra med tröstande, mjuka rörelser, så ofta ni bara kan.
2. Lyssna på varandra. Det jag märkte att vi gjorde mycket i början var att vi stressade upp oss på varandra då man alltid tyckte att det enda som kom ur munnen på den andra var klagomål, och allt för ofta högg man tillbaka med att meddela att man faktiskt själv var lika trött. Det handlar ju dock inte om vem som är tröttast, utan om att inse att man är i samma båt, och man måste helt enkelt ro ut stormen tillsammans, däremellan också lyssna på den andra som förmodligen bara vill prata av sig. Oftast känns det redan mycket bättre när man fått lägga över sin börda på någon en stund.
3. Fråga och var lyhörd för den andras idéer. Jag är själv en obotlig tipsare och rådgivare. Något min man helt säkert retar sig blind på åtminstone några gånger i veckan, och säkert många andra i min närhet också (som lider i tystnad). Jag kan helt enkelt inte låta bli att berätta om hur jag gått till väga för att lösa ett dilemma med Elmer, eller tipsa om saker jag märkt att underlättar min vardag. Allt jag gör och säger menar jag såklart i allra största välvilja, men det kan bli lite intensivt ibland. Så är du som jag, fråga i stället folk och särskilt den du bor med om hans tillvägagångssätt för en gångs skull. Kanske kommer ni på något revolutionerande tillsammans? Dessutom stärker du den andre partens självförtroende med hästlängder.
4. Avlasta varandra. Du kommer hem från jobbet och du är dödstrött. Sannolikheten för att partnern som varit hemma hela dagen med babyn också är dödstrött är ganska stor. Vem ska då ta babyn? Svaret är vem som helst. Känner du att du har en gnutta energi över, ta babyn ur famnen på din partner, du får igen det tusenfalt, jag lovar. Det finns ingen skönare känsla än då någon kommer och tar babyn ur famnen på dig och säger att du ska sätta dig ner och göra vad du vill en stund. Samma sak andra vägen, känner du som varit hemma med babyn att du har lite energi över, be din partner landa en halvtimme innan han behöver göra något med babyn.
5. Hitta på saker tillsammans. Har ni mor- eller farföräldrarna nära, eller någon annan ni litar på och som inte skulle tacka nej till lite babytid? Guld isåfall! Planera in en dejt MINST en gång i månaden bara för er två, en månad har 244 timmar. 2 av dessa måste man ju åtminstone kunna avsätta för varandra, eller hur? Det behöver inte vara något komplicerat, om inte annat kan ni åka hem och ta en mysig tupplur tillsammans efter att ni skjutsat babyn till sin skötare.
6. Visa uppskattning, klanka inte ner på det som blivit ogjort i hemmet, utan tacka för minsta lilla sak i stället. Det kan vara så enkelt som att din partner ordnat bland jackorna, tömt diskmaskinen, tvättat nappflaskorna, gått ut med hunden, gjort mat, tagit hand om ert barn. Beröm varandra, berätta för varandra hur mycket ni uppskattar den andra, och varför.
7. Skratta. Skratta med varandra. Åt varandra, så länge det är okej. Våra lyckomoment under de jobbigaste dagarna var något så otippat som blöjstunderna, när Elmer gjort nummer 2. Oftast kunde nr. 2 komma lite överallt, även efter att man tagit bort blöjan i tron om att lilla E var klart. Och oj så vi har skrattat.
8. ”Vet du hur mycket jag älskar dig?”.  Orden i mitt sömndruckna öra så gott som varje morgon, innan min kind blir sönderpussad av strävt skägg. Underskatta aldrig dom orden.