Vid ett skede, när Elmer vaknade konstant med korta intervaller för att äta och gnälla, så var jag riktigt arg. Jag var så bitter över att just vårt kommer barn skulle krångla, men nu har jag förstått att det finns de som har det trippelt så jobbigt, och jag har sådär smått accepterat att det finns tider i livet man springer mer nattetid än andra.

Det som stör mig mest just nu är ju vetskapen om att man i princip ställt det så här för sig själv. Elmer är inte hungrig om nätterna, men han vaknar som en klocka med 2,5-3 timmars mellanrum. På senast har det varit 2 timmar. Från allra första början har vi styrts till att han måste matas med 3 timmars intervaller. Och att man till och med kan väcka honom om han inte vaknar själv ifall det är matdags. Jag förstår att det systemet finns för det finns faktiskt barn som från början sover hela nätter eller som ”glömmer äta” (helt otroligt). Men så har fallet aldrig varit med Elmer utan hans hunger har naturligt funnits där med rätt normal intervall. Vi har dock styrt den till att bli en så stark rutin att den inte ens kan brytas nattetid, utan Elmer kan bara inte somna om om han inte får mat!

så frågan är: Hur knäcker man upp en rutin som varat hela ens liv?!?