”Din blomsterlätta andning får
ett sömnigt rofyllt ljud.
Mot mina läppar i ditt hår
känns pulsen i din hud.
Som bundes vi ihop igen
av samma blodets ström
och vilade tillsammans än
i samma dunkla dröm.
Därutanför finns världen
dit även du skall gå
men livet håller än en tid
en kupa kring oss två.”

Friedel Kjell