Elmer säger ”mamma”. Tydligt och klart. Dock endast när något är, jaa.. inte så bra. När han är trött, gnällig, rastlös, hungrig, då är det mamma som gäller, så jag antar att han förknippar mig med alla dom där känslorna. Not really there yet, med andra ord.

Något han däremot endast gör när allt är frid och fröjd och han är sugen på lek och bus är att öva på ”pa pa pa pa”, inte lika tydligt med getting there. Han vet precis vad som gäller med pappa också, men här är det bara sånt som är positivt.

Mig rör det inte en smula, är så glad att han förknippar pappa med allt som är bra. Om han sen vänder sig till mamma när han är trött och ledsen – fine det med! Det är så häftigt att han ser oss som två olika källor till hans behov!

Elmer och Tony kollar hockey innan läggdags – like father like son. Skulle vara skönt om även sonen kunde somna framför teven lika enkelt som fadern dock.

Hos fammo och faffa. I pappa famn är det i princip alltid roligt!
(Nej, jag har inte satt strumporna sådär och ja, det är en enhörningszebra på strumporna – loppis rules!)