Jag har sett upp till Amanda i många år. Hon sätter känslor och ord på det jag vet att jag tänker men inte kan förklara. Och hennes texter genomströmmas av värme, kärlek och en hälsosam nyfikenhet för saker som kan verka oförståeliga för många, även för henne själv. Alltid, alltid med hjärtat på rätt ställe. 

Vi är på väg på familjeläger till Pieksämäki. Bara jag och Elmer. Det är 10 år sedan sist. Och åtminstone de 5 senaste åren har jag sagt att jag skulle vilja åka dit igen, men det har bara skjutits upp. Är så stolt över mig själv att jag stod på mig, och nu sitter vi här i bilen tillsammans med svärföräldrarna. Är så lycklig över att de är med.

I år ska jag ta hand om cafétältet tillsammans med min kusin, men jag har även anmält mig till en kurs där kvinnan ovan fungerar som en av kursledarna. Har på känn att det kommer bli en fin vecka. För 10 år sedan sprang jag mest omkring och jagade pojkar, och brydde mig rätt lite om Bibelstudier och ”jatkot”. 26-åriga Sara har för första gången Bibeln med sig, och jag hoppas på en djupdykning i det som är så mycket mer än bara en bok. 

Jag har varit rätt frånvarande här, men ska försöka ta igen mig under veckans gång in på småtimmarna om det bara är möjligt,  när Elmer somnat och dagens bestyr är ur världen. Jag hoppas ni har det bra! 

Och hittills har det gått såhär..