Inget bildbevis som understryker det jag skrivit i rubriken syns i detta inlägg, men tillräckligt nära! I Pieksämäki började Elmer nämligen stå själv utan stöd under korta perioder. Vid ett skede steg han till och med upp från marken utan att ta i något till hjälp.

Man märker hur mycket han vill lära sig hela tiden. Han formar ord som ”mpa” (lampa), ”uoou” (vovven), ”mmamma” och ”ppa-ppa”. Han pekar på saker han inte vet vad är för något och säger frågande ”oo?” och väntar sedan på att bli matad med ett nytt ord.

Han har även börjat klättra upp i vagnen, och på lägret tog han sig upp på de lägre bänkarna och ville sedan vidare upp på ryggstödet.
Han klättrar in i lådor och tömmer dem på allt. Han är överallt.

Jag har i princip gett upp med städningen här hemma, inget annat skulle ju bli gjort om jag valde att lägga min dyrbara lediga tid på att städa varje gång han stökar. Det är ju helt otroligt vad en så liten kan åstadkomma!

Sen har han kommit in i en stormfas, lilltypen här, han är så arg när han är arg och blir det relativt snabbt när han inte får som han vill. Han ropar ut, nästintill vrålar i falsett och man märker att mycket inte ens är på fullt allvar, men det tar inte mindre ont i öronen för det!

All in all är han helt underbar! Det är en alldeles fantastisk känsla att se sitt barn utvecklas, mindre fantastiskt att inse att utvecklingen sker i takt med att han blir äldre… Du hemska tanke!