Det är nästan så jag blir gråtfärdig när jag ser de här två tillsammans.
Elmer har just nu en riktig ”pappafas” där Tony helst ska medverka i allt han gör. Det är både underbart att se samtidigt som det är roligt för Tony att få en sån uppskattning fast han varit borta ofta och länge de senaste månaderna. Elmer pratar i princip bara om Tony just nu. Inget ord säger han så tydligt som just pappa och på morgonen när han vaknar står han och hoppas upp och ner och ropar på Tony i stället för på mig, som ligger bara nå meter ifrån honom. Tacksamt för mig, och så är det ju alltid lite mer motiverande att stiga upp om du har ett litet troll som står och ropar på just dig om morgnarna.

De senaste dagarna har Elmer börjat vakna i vagnen utan att vara helt klar. Ibland räcker det att vi går en stund med vagnen för att han ska somna om, ibland går det inte alls. Då får han kommer in och oftast sover han över en timme till på Tony eller i sin säng, allra helst på Tony, i skrivande stund faktiskt.

Hittills har jag inte fått njuta av denna lyx, inte sen han var betydligt yngre. Men jag unnar dom det gärna. De är verkligen som ler och långhalm. Pappan och hans son.