Det vi aldrig kommer förstå

Många är de gånger jag fått höra att man ska ta till vara på småbarnstiden. Att den är alltför kort och värdefull, att man fort glömmer det jobbiga som varit och att man kommer längta tillbaka till tiden då de var små personligheter, oförändrade av världen, och mamma och pappa var deras enda superhjältar.

Jag har alltid sett framåt, bortom kullen, ett, två, tre år framåt, till tiden då han pratar, bygger med smålego, hoppar, busar och kommunicerar.

Jag förstod inte. Nu gör jag det.

För sanningen är ju den att han redan gör allt det där. Han har gjort det hela sitt liv. Men på sitt eget sätt, där han är just nu. Även när det enda han kunnat göra har varit att gråta så har han ju kommunicerat med oss.

IMG_5269 (1)

Det känns som om jag missat så mycket av ditt liv redan, bara för att jag längtat framåt. Det är först nu när tiden sakta men ändå i rinnande fart kryper framåt som jag inser att den här tiden vi har nu aldrig kommer igen.
Du kommer aldrig mer vara så liten som du är just nu. 

IMG_5283

Du fascinerar mig varje dag. Hur någon så liten redan kan så mycket. Jag förundras över din orädsla, över hur du berör människorna du möter på din väg, över ditt mod och din stora, stora nyfikenhet.
Varje dag lär du dig något nytt
och varje dag för dig är alldeles, alldeles ny och står där vidöppen och väntar på dig.
Det vet du.

IMG_5237

Vi kommer nog aldrig riktigt lära oss det här med tiden. Det är väl lite så vi fungerar. Men kanske vi kunde lära oss att ta bättre till vara på den?

Liten blir stor. Och en dag kommer du troligen också börja längta framåt, i stället för att ta var dag som den kommer. Det är lite sorgligt, för livet är ju så otroligt kort.
Ändå hoppas jag att du alltid kommer få behålla din nyfikenhet,
att du alltid kommer se var dag som ett stort äventyr,
och att jag och din pappa alltid får vara din superhjälte. 

Annonser

2 thoughts on “Det vi aldrig kommer förstå

  1. Känner igen mig i det där, är mitt i bebistiden med vår snart 3-månaderstjej och kommer hela tiden på mig själv då jag längtar efter då hon ska börja krypa, börja gå, prata, kunna äta annat än bröstmjölk, etc. Jag tror att det har att göra med att jag helt ärligt nog inte är 100% bekväm och framför allt självsäker i mammarollen. Eller jag spekulerar ju bara, men det är en av mina teorier… Hursomhelst, bra inlägg! 🙂

    Gilla

  2. Sådär var det för mig också! Det tog läääääänge innan jag blev bekväm i min nya roll! Ännu idag kommer jag på mig själv med att tvivla och vara osäker på mina beslut och på min kapacitet. Men det är väl så det ska vara.. Och det spelar nog ingen roll hur många som säger åt dig att njuta och ta tillvara på tiden, vi funkar ändå så att vi längtar framåt, så inga konstigheter alls! 🙂 Men man kan ju försöka ta till vara på de finare stunderna lite extra iallafall.. 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s