Ur min dagbok 

Aldrig trodde jag att så mycket av ens vakna tid kunde spenderas med att tänka på ett syskon åt Elmer. Kroppen är allt bra lustig den. Jag övertänker och överanalyserar allt! Tänker på de som är ofrivilligt barnlösa, på de som fått ett barn men inte kunnat få flera, och på de som fått barn men som fått vänta många år på nästa. Och i min själviskhet blir jag rädd, på snudd till förtvivlad vid tanken på att det kunde vara jag. Och sekunden därefter känner jag mig hemsk för att jag tänker sådana tankar! 

Det tog närmare ett år för Elmer att dyka upp som ett plus på stickan, det låter inte som en lång tid, men när man är inne i det är det en lång tid, oavsett om det handlar om 1 år eller 5 år.

 ”Vi har inte bråttom”, försöker jag intala mig själv, för att lugna ner kroppen. Men eftersom jag inte tycks känna min kropp känns en till graviditet ändå lite för avlägsen för att jag ska kunna slappna av. 
Dagboksutdrag 3.11.2016

2 reaktioner till “Ur min dagbok 

  1. Oj vad jag känner igen mig! Jag fick tillbaka min mens efter graviditeten med storebror i september 2014. Då började vi direkt försöka få till ett syskon. Eftersom storebror blev till nästan utan att han var planerad så var ju förhoppningen stor om att det skulle gå snabbt denna gång också. Men nej. Efter otaliga ägglossningstest, oönskade menser, och konstant analyserande så bestämde jag mig för att testa natural cycles appen istället. Efter den första gratismånaden var jag gravid. 9 månader efter att vi börjat försöka. Antagligen slumpen dock. Den månaden kände jag tydligt av ägglossningen och kroppen sade klart och tydligt att den var redo. Precis likadant var det när jag blev gravid första gången också. Kanske hade min kropp inte riktigt återhämtat sig från den förra graviditeten förrän då.
    Nu är lilltjejen 9 månader och vi kommer antagligen att försöka oss på ett tredje barn småningom. Men denna gång ska jag verkligen försöka att inte stressa. Inga ägglossningstest får jag köpa. (Usch vad jag hatar dem! Fick aldrig dem att funka.) Nu ska jag njuta av att amma och sen kanske vi börjar försöka oss på en trea tidigast i sommar eller nästa vinter. Vi får se. Denna gång känner jag att vi ju redan har två så en tredje är bara en stor bonus ifall det lyckas.
    Då vi ”bara” hade storebror längtade jag såå efter att han skulle få ett syskon. Såg bara familjer med två eller flera barn överallt. Jag minns att jag tänkte att jag ju glömmer bort att njuta av tiden med bara honom då jag bara längtar efter att bli gravid igen. Så jobbig situation!
    Jag vet inte riktigt vad jag ville säga med denna kommentar annat än att jag vet hur du känner! Jag hoppas att det inte dröjer så länge innan ni får det där magiska plusset på stickan igen! Hoppas att du kan slappna av och njuta av att jobba och se Elmer utvecklas!

    Gilla

  2. Jag känner precis lika…jag hade inte ätit piller på flere år och tänkte att jag blir gravid om jag blir. Så blev jag gravid i Augusti 2014, fick missfall och jag var så kluven och i bitar..många ”tröstade” mig med att det kommer inte ta länge så är jag gravid igen..då kändes det för jävligt för ingen visste ju hur lång tid det tagit att bli gravid..men som ”tur” tog det ju inte länge och jag blev gravid i Januari -15 och fick ju Melissa 💖..men nu är vi i samma situation igen, mensen kommer varje månad och jag blir orolig att ska vi inte lyckas snart..man borde ju inte tänka och stressa men det är klart man gör. Jag får höra ”hela tiden” om bekanta som är gravida igen och jo visst blir jag glad för deras skull men tilika vrider sig det inom mig…
    Håller tummarna för oss båda.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s