Långt tillbaka i tiden, för 10 år sedan, studerade jag till musiker. Jag var för ung för att ta det på allvar då, men mycket kom ändå med i bagaget, och jag är så tacksam över den tiden. Allt man lärde sig, och fått bära med sig.

Jag har aldrig varit någon vidare pianospelare, faktum är, att jag inte ens lärde mig det i skolan, utan i all min frustration över att inte kunna ackompanjera mig själv, så lärde jag mig i ett senare skede att hjälpligt kunna ta mig fram över tangenterna. Jag spelade klassiskt piano som liten, så att läsa noter är inget nytt, men jag har nog aldrig blivit bra på vare sig klassiskt piano eller att slå ackord.

Sången däremot, den har alltid funnits med, däremot kan jag ju tycka att det lät bättre förr, som i klipper nedan, för sisådär 3-4 år sedan. Jag var en sentimental själv, med många känslor och tankar i ryggsäcken. Och jag sjöng verkligen ut mina känslor på ett mycket modigare sätt än vad jag förmår i dagsläget. Därför tycker jag det är roligt att gå tillbaka till mitt gamla Youtubekonto, och lyssna på det jag gjorde förut, och inte har jag mage att radera något, trots att vissa klipp får mig att dra fram skämskudden…