Man får inga duktighetspoäng för att säga emot doktorn

I tisdags blev jag sjukskriven.
Kan inte säga att jag var helt med på noterna. Läkaren tyckte först att det var dags för ett b-sjukintyg, att jag skulle vara hemma fram till mammaledigheten, jag tyckte lite annorlunda och vi kompromissade och satte det fram till i morgon söndag, med löfte om att jag sedan skulle testa jobba måndag, tisdag och onsdag, för att sedan se vad privatläkaren tycker nu inkommande torsdag.

Visst känner jag att det börjar vara på slutrakan, mitt jobbande, men jag har hemskt svårt att acceptera det. Dels för att jag inte ens hunnit jobba två månader på min nya arbetsplats, var jag trivs så otroligt mycket, dels för att jag vet att jag behövs där och dels för att en del av mig är så himla envis och tycker att kroppen inte har rätt att bestämma så mycket, ännu. Jag är ju självklart medveten om att kroppen bestämmer allt i det här fallet, men låt mig leva i förnekelse i tre dagar iallafall, så ser vi sen.

Det har gått så snabbt, ena veckan jobbar jag utan problem, för att nästa vecka tilldelas en hel rad nya kramper och krämpor – orättvist! Sammandragningarna har varit lite för många och lite väl täta, foglossningar, som jag aldrig upplevt tidigare har börjat göra sig påminda, och trycket neråt bland annat gör att det är obehagligt att stå och gå längre stunder, och nu råkar mitt jobb vara ett sånt där man i princip står 6,5-7h/skift, och jag är heller inte typen som sätter mig ner och vilar när det finns mycket att göra, eller när andra kollegor jobbar vidare, tyvärr.

Under den här veckan har jag fått en hel del möjlighet till vila, men den har även varit extremt intensiv då Elmer haft några sämre dagar och sämre nätter. Tony jobbar dessutom långa dagar måndag-söndag denna vecka, så jag har fått hålla ställningarna här hemma. Idag har det dock vänt lite, och jag och E har haft en riktigt fin dag som började med en lyxbrunch i Jakobstad för min del, det om något gav mig en riktig energiboost! Men det skriver jag mer om i morgon.

Men ja, där har ni den senaste prognosen, inte alltid så roligt, det här med graviditet, men man måste väl lära sig lyssna till kroppen förr eller senare.

17409493_10154576444778121_1722210396_n.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s