Månad: mars 2017

Dagarna flyter på här hemma, Tony blev såklart sjuk dagen efter att vi kommit hem från Umeå, typiskt nog, och jag gick omkring och var livrädd att jag och Elmer skulle få vad den nu än var som Tony fångat. Vi slapp det, båda två, och nu är även Tony på bättringsvägen.

Ber om ursäkt över att jag varit så dålig på att komma överens om klädleverans/upphämtningar. De senaste dagarna har verkligen sugit musten ur mig och det känns inte som att energin räcker till något mer än det nödvändiga, ibland inte ens till det. Men postpaket har inhandlats och snart ska jag posta iväg de plagg som ska postas, och resten ska vi gå igenom via mejl, så ni vet. 🙂 Har kontaktat alla som fått klädpaket, så de som ännu inte svarat får gärna göra det, reservationerna släpper jag på fredag.

I morgon jobbar jag min fjärde dag denna vecka, och på söndag har jag ännu ett skift. Ännu orkar jag bra, men i morse under bilresan märkte jag hur jag blev allt mer illamående. Inte sådär spyfärdig illamående, utan mer obehags-illamående, och jag insåg sen att det var på grund av att jag inte fick tillräckligt med luft, magen trycker på och det börjar bli tungt att andas när jag sitter i långa perioder, minns att jag hade samma problem med Elmer när jag körde till golfbanan på somrarna, och det släppte inte förrän jag hamnade på sjukledigt. Får hoppas att det släpper, man kan ju inte precis ligga och köra och jag jobbar gärna någon månad ännu, även om jag kanske blir tvungen att skära ner på skiften lite.

Min kropp mår inte alls lika bra nu som när jag väntade Elmer. Märker nu att den har många slitskador från förra graviditeten, lederna värker oftare, vaderna blir fort onda och spända av allt stående, jag känner ett enormt tryck neråt, och mellan benen för den delen, hade inte något liknande med Elmer så det är svårt att säga vad det beror på, sammandragningar får jag även lättare, inga som gör ont men magen blir hård och spänd enklare, ryggen har dock besparats så här långt, vilket är skönt.

Sen märkte jag första gången för någon vecka sedan en liten, nästan obefintlig knöl längs med mitten av magen, under naveln, och igår märkte jag att något börjat puta inne i naveln, ni vet, sånt som är vanligt att se hos små barn, och även ovanför naveln kände jag en liten knut. Är medveten om att jag burit mer tungt än jag kanske borde, men det är inte så lätt när man har en 14 kilos klimp som ska lyftas in, och ut från bilen, samt ibland behöver kånkas på ofrivilligt för att vi ska komma oss framåt. Det kan riva till lite i magen ibland vid dessa lyft och jag försöker minska så mycket det bara går, men det är rätt svårt och oundvikligt.

Min älskade lilla typ som börjar bli så stor (och tung), och som utvecklas och hittar på nya upptåg varje dag. 

Ni som haft och kanske ännu kämpar med navelbråck eller andra typer av problem med magen i samband med eller i sviterna efter en graviditet, kan ni inte berätta lite om symptom, diagnoser och behandlingar, samt annat matnyttigt jag borde veta?

Här har det ekat tomt. Slutet av veckan kantades av magsmärtor, trötthet och jobb, och på fredagen tog jag och Tony vårt pick och pack och åkte över till Umeå, bara vi två.
På torsdag kväll sov jag och Elmer över hos mamma och pappa i Jakobstad, Tony hade kvällsskift så han valde att sova i Karleby efter jobbet, och Rosa hade redan fått åka iväg till Rödsö där farmor och farfar väntade med öppna armar, och hundgodis.
Elmer stannade sedan hos mor och far i Jakobstad hela fredagen och natten till lördag, och skjutsades sedan till Rödsö under lördag förmiddag, där han sedan spenderade lördag och söndag hos farmor och farfar.

Det tog nog emot att åka till en början, samtidigt som vi båda visste att vi behövde de där värdefulla dygnen tillsammans bara vi två. Det kommer säkerligen ta en stund tills nästa gång.

Vi hade egentligen inga planer alls med vår vistelse, annat än att ta det lugnt, vila, sova, äta gott och kanske shoppa lite (kanske mest min plan då), och det var precis det vi gjorde också.

Hittade massor av finheter på ställen som ännu hade lite REA kvar, till mig själv blev det dock bara en mössa och ett par välbehövda skor, jag blir usel på att köpa åt mig själv när jag är gravid, har jag konstaterat.

Vädret visade sig verkligen från sin bästa sida, och vi fick ett fantastiskt rum på U&Me-hotellet, precis i ena hörnkurvan, med utsikt ut mot vattnet. Det var fönster längs med över hälften av rummet, med praktiska mörkerläggningsgardiner till natten.

Det jag märker med mig och Tony när vi är hemma är att vi väldigt sällan hinner prata med varandra, dagarna flyter liksom bara på och på kvällen, när båda jobbat och Elmer nattats, då orkar ingen av oss öppna munnen utan vi sitter mest i soffan och slötittat på någon repris av Shark Tank på teve – fruktansvärt dålig ovana, om jag får säga det själv.

Den här helgen har vi mest av allt pratat, det blev mycket väntetid i bilen till Vasa, på båten, i väntan på maten i restaurangen, på caféerna – och munnarna har gått på oss nästan konstant. För mig var det en stor lättnad, för jag hade hunnit bli rädd att vi inte hade något att prata om, men jag fick fort märka att den rädslan var obefogad.

Hem kom vi båda med massor av ny energi i bagaget, och en och annan bok åt Elmer. Saknaden höll på att bli lite för stor där under söndagen, men det var så fint att få komma hem till Elmer och se hur fint han haft det under hela helgen. Han är så trygg och nöjd, vår lilla kille. Jag är så stolt över honom, och det kändes verkligen som om han lärt sig tusen nya saker under tiden vi var borta. Det sker så mycket i hans utveckling just nu, och det går framåt med stormsteg, föräldraskap skulle inte kunna vara mer intressant och spännande än just nu hemma hos oss!