Dagarna flyter på här hemma, Tony blev såklart sjuk dagen efter att vi kommit hem från Umeå, typiskt nog, och jag gick omkring och var livrädd att jag och Elmer skulle få vad den nu än var som Tony fångat. Vi slapp det, båda två, och nu är även Tony på bättringsvägen.
Ber om ursäkt över att jag varit så dålig på att komma överens om klädleverans/upphämtningar. De senaste dagarna har verkligen sugit musten ur mig och det känns inte som att energin räcker till något mer än det nödvändiga, ibland inte ens till det. Men postpaket har inhandlats och snart ska jag posta iväg de plagg som ska postas, och resten ska vi gå igenom via mejl, så ni vet. 🙂 Har kontaktat alla som fått klädpaket, så de som ännu inte svarat får gärna göra det, reservationerna släpper jag på fredag.
I morgon jobbar jag min fjärde dag denna vecka, och på söndag har jag ännu ett skift. Ännu orkar jag bra, men i morse under bilresan märkte jag hur jag blev allt mer illamående. Inte sådär spyfärdig illamående, utan mer obehags-illamående, och jag insåg sen att det var på grund av att jag inte fick tillräckligt med luft, magen trycker på och det börjar bli tungt att andas när jag sitter i långa perioder, minns att jag hade samma problem med Elmer när jag körde till golfbanan på somrarna, och det släppte inte förrän jag hamnade på sjukledigt. Får hoppas att det släpper, man kan ju inte precis ligga och köra och jag jobbar gärna någon månad ännu, även om jag kanske blir tvungen att skära ner på skiften lite.
Min kropp mår inte alls lika bra nu som när jag väntade Elmer. Märker nu att den har många slitskador från förra graviditeten, lederna värker oftare, vaderna blir fort onda och spända av allt stående, jag känner ett enormt tryck neråt, och mellan benen för den delen, hade inte något liknande med Elmer så det är svårt att säga vad det beror på, sammandragningar får jag även lättare, inga som gör ont men magen blir hård och spänd enklare, ryggen har dock besparats så här långt, vilket är skönt.
Sen märkte jag första gången för någon vecka sedan en liten, nästan obefintlig knöl längs med mitten av magen, under naveln, och igår märkte jag att något börjat puta inne i naveln, ni vet, sånt som är vanligt att se hos små barn, och även ovanför naveln kände jag en liten knut. Är medveten om att jag burit mer tungt än jag kanske borde, men det är inte så lätt när man har en 14 kilos klimp som ska lyftas in, och ut från bilen, samt ibland behöver kånkas på ofrivilligt för att vi ska komma oss framåt. Det kan riva till lite i magen ibland vid dessa lyft och jag försöker minska så mycket det bara går, men det är rätt svårt och oundvikligt.
Min älskade lilla typ som börjar bli så stor (och tung), och som utvecklas och hittar på nya upptåg varje dag.
Ni som haft och kanske ännu kämpar med navelbråck eller andra typer av problem med magen i samband med eller i sviterna efter en graviditet, kan ni inte berätta lite om symptom, diagnoser och behandlingar, samt annat matnyttigt jag borde veta?
Hej! Nu handla int dehär om navelbråcket.. Men vad har ni för bil? Jag undrar för att jag har samma bilstol men den lämnar inget utrymmw åt den som sitter framför :(. Tänkte vilken bil den fungerar i?
GillaGilla
Hej! Vi har en Honda Accord farmarvagn från 2013. Har varit super hittills och än ryms vi bra, fram som bak, bakluckan är också stor och fin. Men vi kommer så småningom byta bil just för att jag upplever att det kommer bli trångt i framtiden då jag ändå vill att han ska sitta bakvänt ett par år till. 😊
GillaGilla
Jag fick navelbråck efter första graviditeten. Märkte inte av det under graviditeten och inte heller direkt efter utan det tog nån månad efter förlossning innan det ”dök upp” och då var det en helt tydlig utbuktning ovanom naveln som jag kunde trycka in och som gick tillbaka då jag låg på rygg. Bråcket värker speciellt efter tyngre lyft då jag kanske inte haft 100% bra koll på bukaktiveringen (dvs buktrycket ökat och tryckt bråcket utåt vilket leder till mera värk och smärta) vilket det ibland blir då jag jobbar även om jag försöker vara mycket noggrann med ergonomin och bålaktiveringen. Bråcket har förvånansvärt nog faktiskt inte besvärat mig mera än vanligt som gravid, åtminstone ännu
.
Jag opererade ju mitt bråck. Det syddes ihop utan nät eftersom det var så litet men stygnen släppte tydligen genast för en vecka efter op, då jag tog bort förbanden, stor navel i som en boll och jag kände bråck-hålet under. Men tänker det kanske var meningen och vi tog tillfället i akt till ett sista syskon 😉
Jag har ju skrivit otaliga inlägg om mitt bråck så du kan ju gå in och kolla lite om du vill.
Om det putar och värker mycket kan du pröva att tejpa området för att ge vävnaderna mera stöd.
Det är ju också möjligt att det blir en utbuktning där magmusklerna delas och bindväven töjs ut som mest utan att det behöver vara ett hål (=bråck). Förhoppningsvis går det tillbaka av sig själv efter graviditeten men kolla upp med din barnmorska på nästa besök så hon kan kika på det.
GillaGilla
*stod naveln ut som en boll. Skulle det stå.
GillaGilla