Aah, du underbara sommarvärme. Mig kvittar det om det är soligt eller ej, så länge den här underbara värmen finns här. Blir lika överraskad varje gång jag går ut till tvättrummet för att sätta igång en tvätt och inser att jag kan gå ut utan att ha bråttom in igen pga kylan!

Varmt som tusan är det ju inomhus, särskilt som man bor högst upp på en backe och endast har ett stort pilträd som ger någorlunda skugga. Men det är ju en värdslig sak och man kan ju gå omkring i bara blöja om inte annat, som herremannen nedan så fint demonstrerar.

Här har vi varit riktigt förkylda hela bunten, Tony och Elmer har haft feber och nu har Elmer snörvlat färdigt medan jag och Tony dras med halsont och slemhosta ännu, säkerligen en trevlig bieffekt orsakad av lite väl överdriven väderoptimist där när det var varmt men blåsigt i början av juni. Nåväl, huvudsaken är ju att det kom nu och inte sen närmare förlossningen.

På tal om förlossning, igår var jag hos läkare för förlossningsbedömning och noggrann undersökning i anknytning till min förlossningsrädsla. Läkaren jag först trodde jag skulle ha var inte på plats och det blev någon helt annan, men relativt klok blev jag ändå.  Bebisen beräknades väga 2,9kg nu i vecka 37, så drygt ett kilo ska hon upp ännu för att väga som Elmer gjorde när han kom ut, vilket ju stämmer överens med veckorna också, förutsatt att jag går hela vägen. Berättade om min rädsla att gå över tiden och att babyn ska vara stor när hon kommer ut, och vi bestämde oss för en ny undersökning i vecka 40 där vi funderar på hur vi går vidare ifall jag inte fött då.

Blev också häpen över att höra att livmodertappen var mogen och att jag var öppen 1-2cm, har hört att detta skall vara vanligt för omföderskor, men trots det kändes det ju lite häftigt att veta att läkaren bokstavligen känt babyns huvud vid den inre undersökningen, sjukt! Så hur är det, omföderskor, i vilken vecka har ni fött ert andra barn i förhållande till hur mogen livmodertappen var osv? Har det alls något samband, ni förstår ju att man börjar spekulera.

En annan fantastisk nyhet var att bebisen hade fixerat sig och när jag frågade om det fanns risk att hon ännu svänger på sig så skakade läkaren på huvudet med ett litet flin, och underströk även detta med ett ”nej, det kan jag nog nästan skriva under på att hon inte gör, hon var nog så inborrad där och rörde sig inte ur fläcken”, ett annat hallelujah-moment med andra ord!

Hemoglobinet var uppe på 104 vid senaste kontroll, så även där så har det svängt lite, nu är det bara att fortsätta ladda järn, och så var det ju den där förlossningen också.. Så häftigt att tänka att det kan ske närsomhelst!