En tom säng och ett hål i hjärtat

När Elmer var i ca 7 månader gammal var jag redo att flytta honom till eget rum. En vattenskada i respektive rummet och renovering på det, och Elmer är plötsligt 1 år och 8 månader, drygt. 

Nu är jag plötsligt inte alls redo längre,  utan i stället riktigt, riktigt blödig. I ett år och 8 månader har jag lyssnat på hans andetag, vaknat till hans röst, både om nätterna och om morgnarna. Flugit upp så fort han behövt mig, varit där och vakat när han varit sjuk, vaknat av allt. Nu är sängen tom, Elmer sover sin första natt i egen säng – i eget rum, och jag ligger här och gråter. Dels vid tanken på att sängen aldrig kommer användas av honom igen, dels på grund av att den just nu är tom, och dels för att jag vet att den snart, väldigt snart kommer fyllas med helt nya andetag, andetag jag ännu inte känner, främmande små andetag som jag vet att jag kommer känna precis likadant för när det är dags för deras innehavare att flytta ut. Det bara bränner i mig. Rummet saknar de mest underbara andetagen. 

Min lilla, stora son, när hamnade vi här? 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s