Så skedde det magiska. Vi passerade 21 dagars strecket och samtidigt steg vi in i vecka 38. Hon, den lilla okända typen därinne är färdigbakad – hon kan och får komma ut när hon vill. 
I samband med detta började även det eeeeeviga googlandet efter tecken på att saker och ting är på gång i kroppen. Ni medgravida eller ni som varit gravida vet.. det är slemproppar, ananas, färdknäppar, molvärkar och förvärkar hit och dit. Det är ju så himla spännande!

Jag minns att när jag väntade Elmer så gjorde jag inte mycket annat de sista veckorna än att satt på pilatesbollen och studsade. Jag gjorde allt på den, såg tv-serier, stickade, åt… hade väl sovit på den om jag kunnat. Jag började egentligen skumpandet i vecka 36, i förhoppningar om att Elmer skulle vända sig rätt från tvärläget han så länge varit fastetsad i, vilket han ju sen också gjorde, pilatesboll eller ej. Sen fortsatte jag för att hålla honom ”där nere”, och för att jag hört att det kunde hjälpa till att få allt att mogna snabbare. Och så satte det ju igång på bf sist och slutligen.

Jag har legat väldigt på latsidan med pilatesbollen denna gång, började egentligen för bara några dagar sedan med att sitta en halvtimme om kvällarna när Elmer lagt sig. Man hinner ju inte riktigt, särskilt inte då man har en 1,5-åring som också vill sitta på den när mamma sitter på den. Men nu är jag igång.

Jag tror inte riktigt på att det finns någon särskilt igångsättningsmetod som man kan ta till här hemma när man väl är tillräckligt trött på att vara gravid, jag menar, till och med på BB kan ju en igångsättning vara i flera dagar. Däremot tror jag att det finns sätt att hjälpa förlossningen att komma igång om det är så att kroppen och bebis annars är redo och mogen. 

Med Elmer förberedde jag mig väldigt dåligt, jag hade inställningen att ”det är kommer gå hur bra som helst”. När värkarna väl började googlade jag profylaxandning, och inför krystskedet, liggandes på sängen alldeles epiduralpåverkad så började jag googla ”hur man krystar”, haha.

Denna gång har jag/vi däremot gjort följande saker för att både mentalt och rent fysiskt förbereda mig och kroppen på den stundande förlossningen:

• Som tidigare nämnt, pilatesbollen, den hjälper en ruckbar baby att gräva sig djupt ner och öppnar bäckenet inför vad som komma skall.
• Förlossningssamtal samt grundlig läkarundersökning – För att få ställa alla frågor och blåsa bort orosmolnen, och för att kolla storleken på bebis och att allt är okej därnere inför en vaginal förlossning.
• Psykoprofylaxkurs – vi var i Nykarleby i måndags, jag och Tony, för att gå på kurs hos underbara barnmorskan Maria Kronqvist som undervisar om profylaxen de veckor hon är hemma i Finland och inte jobbar i Sverige. Vi fick många viktiga verktyg, jag fick några aha-upplevelser, och det är obeskrivligt skönt att veta att Tony suttit med och gjort allt jag gjort, och hört allt jag hört. Vi är nog mer ett team denna gång tror jag, även om han var alldeles fantastisk förra gången också.
• Akupunktur. Härliga Maria, som jag bloggat om tidigare och som har sin egen studio hemma hos sig, är både doula, hälsovårdare och utbildar sig till sjuksköterska, så när jag var hos henne i måndags kände jag bara ett lugn sprida sig i hela kroppen, inte bara tack vare nålarna jag fick utplacerade för att förbereda kroppen för förlossningen, utan för att hon verkligen förstår, lyssnar och kan sin sak.
• Vi, eller kanske främst jag, pratar mycket mer här hemma om mina mål inför förlossningen. Målbilder och delmål. Med Elmer var mitt mål ursprungligen att få honom på bröstet. Men eftersom målbilden förändrades mitt under krystskedet då jag stirrade mig blind på Fantaflaskan som stod och väntade på mig vid handfatet och det enda jag kunde tänka var ”bara jag får ut honom så jag får dricka Fantan” så har jag tänkt steget längre denna gång. Mina mål denna gång:
  – 3 centimeter öppen, 5 centimeter öppen, 7 centimeter öppen, 10 centimeter öppen.
  – Bebis ut!
  – Sys och lappas ihop.
  – DUSCHA!
  – Krama Tony framifrån och nära, nära för första gången på flera månader, minns att det var det bästa jag varit med om förra gången.Hur har ni förberett er inför era förlossningar?
  Vad tycker ni har varit bra att tänka på?
  Och bonusfrågan: Upplever ni att ni själva faktiskt satt igång er förlossning, och i så fall – hur?