Dagarna innan jul blev inte alls som jag tänkt mig. Men det borde jag börja lära mig vid det här laget, att inget blir som man tänkt sig med små barn. Lite som att påstå att eftersom barnen mår bäst av att somna klockan 20 på kvällen, så gör dom också det…

Nej, med små barn är det så långt från någon sanning man kan komma. Här härjade förkylningen fritt, och energireserverna har varit skrämmande nära tomma många dagar i rad. Energidepåerna är långt ifrån återställda nu efter julen, men vi går åtminstone (bokstavligen) mot ljusare tider. Solen gör gott åt humöret, själen och orken. Julafton blev ett enda stressmoment känns det som. Vi vaknade ovanligt sent allihop, särskilt pojkarna, som det har en tendens att bli när Tony är hemma om morgnarna – av någon anledning sover Elmer bättre när han sover tillsammans med Tony. Elmer fick öppna några julklappar, och en stor del av morgonen spenderades med hela familjen runt hans nya bilbana.
Sen blev vi bjudna över till grannarna på julgröt, vi har den stora förmånen att ha Tonys bror med familj som grannar – värsta lyxen, och även om jag visste att det skulle bli stressigare om vi gick över, så bestämde vi att det är precis så här det ska vara, julen ska firas med nära och kära, inte bara stressas sönder av alla deadlines. När vi kom hem igen var Miriam trött och gnällig, vi skulle till mor och far på kvällen och jag hade inte packat över huvud taget. Så med barn som ska badas, väskor som ska packas, några enstaka klappar som ska slås in och en osminkad fru i huset inser vi att det bara blir Tony och Elmer som åker iväg till vårt första stop – Tonys mormor, vilket är en av mina absoluta favorittraditioner med julen, men med en gnällig dotter och lite för mycket kvar att göra inser vi att det är bästa att stanna hemma. Jag springer runt som en höna med huvudet avhugget och med en halvgnällig Miriam på golvet, eftersom Tony åkt iväg med bilen, som råkar ha vagnen i bakluckan. Fail, och försöker packa inför en natt i Jakobstad. Huadåda, vad mycket grejer som ska tas med för att alla ska vara nöjda och glada! Det lönar sig inte att sova bort endast en natt när man har barn, för man har alltid packat så det räcker åtminstone tre dagar framåt!

 

Julaftonskvällen blev sist och slutligen alldeles suverän. Min morfar kom och hedrade oss med sitt besök, och Elmer fick lyssna till hans fantastiska sagoröst i ”moffamoffas” famn, där han läste saga på saga. Jag är uppvuxen med sagor som morfar tagit rakt ur huvudet, och att nu höra honom berätta sagor för Elmer förde mig genast tillbaka 20 år i tiden. Vi åt god mat a lá min far, naprapaten a.k.a. mästerkocken, och efter det delades det ut klappar. För första gången så körde vi secret santa med familjen och våra respektive emellan, och det var riktigt lyckat. Syrran hade fuskat och köpt gåvor åt alla ändå, och jag hade för en gång skull hållit mig. Lite konstigt kändes det allt, att inte ”få” köpa gåvor till sin familj, men Elmer var ju inte delaktig i hemliga tomten, så åt honom hade vi, såväl som alla andra också köpt julklappar.

Jag var mycket nöjd över fördelningen, det kom sparsamt med leksaker, så när som på några Carsbilar jag fyndat åt honom på nätet, och en sopbil som äter upp leksakerna man kör över (Elmer är dock skiträdd för den så den får nog flytta hemifrån snart tror jag). Förutom det fick Elmer pyjamas, böcker, en muminmugg, MadMattr (leklera), Duplo, filmer och lite kläder, så det kändes verkligen som om alla gåvor kom med en tanke bakom sig, och inte bara som något som varit lättillgängligt i leksakshyllan, och det känns fint.

När barnen sen äntligen somnat vid halv 11, spelade jag, Tony, syrran, hennes pojkvän och min bror spel och satt och skrattade, ibland så vi kiknade. När jag väl insåg att klockan var halv 2 bannade jag mig själv för att ha stannat upp så länge, ursäktade mig, och gick för att lägga mig, lagom till att Miriam vaknade för första gången. Och efter den natten har jag fått betala dyrt, för jag har varit så oerhört trött..

En fin jul blev det iallafall, med mycket släkt och vänner i dagarna tre, är så tacksam över så mycket. Men mest över våra fina barn, över att de får vara friska, att vi har så många fina människor runt oss, att vi har ett hem, flera hem faktiskt, och mat på bordet. Låter så klyschigt och så självklart, men det är långt ifrån vad det är, inte ens i detta land – tankar värda att ta med sig in i det nya året. Ofta blir bilder väldigt arrangerade och överposerade, men jag tänker faktiskt låta bilder från julen tala. Det var en sån genuin värme som genomströmmade hela dagen.

Kalle Anka i soffan med ”mobbo”.

Mamma, Mimma, Mommo.

Gammelmoffa visar att he still got it, genom att rita en fin häst åt Elmer.

Finaste pappa stod bakom julmaten, som vanligt. 10/10, än en gång!

Mycket spännande på teve under julaftonskvällen.

Matdags.

❤

Sagostund med gammelmoffa.

Mimma beundrar granen.

Mike firade äntligen jul med oss!

Syrran och Mike.

Julrim på gång.. Full fokus.

Hundarna visste var det lönade sig att stå…

Bästaste moster. ❤

Den årliga sisters gone nuts – bilden.

Min snärtiga pyjamas från förra julen.

Spelkväll med spel för riktiga golfnördar i bästa sällskap.
Jag vann inte.

Där kom ett ovanligt långt bildregn. Syrran står bakom de flesta av bilderna.
Hoppas ni hade en suverän jul!