Babyfeber och syskonkärlek

Jag har drabbats av en svår babyfeber. Det är så otroligt lustigt, det här med människohjärnan. En dag ska man aldrig har fler barn och den andra så skriker livmodern efter lite utfyllnad. Ett tag var jag säker på att jag inte skulle ha fler barn, det var redan med Elmer jag kände så, sen skulle vi plötsligt ha en till, och efter Miriam har vi sagt att vi nog är nöjda så här. Det är bra så. Men nu sitter jag här igen, och funderar på små bebisar, vaknätter och ersättning. Hua!

IMG_20181018_160626_resized_20181022_073436576.jpg

Tiden med dessa två har verkligen varit både fysiskt och psykiskt påfrestande, jag förstår inte hur man någonsin kunnat klaga på att ha ett barn, två är inte dubbel trubbel, utan ännu tyngre. Samtidigt är man ju självklart enormt tacksam över att ha kunnat ge Elmer ett syskon. Jag vill ju tro att det är tillfälligt, det här värsta käbblet, jag tycker redan det har ändrat en hel del jämfört med hur det var på sommaren. Igår kunde jag till och med steka köttbullar under tiden de lekte med magnetbrickor på köksbordet.

Häromdagen kröp Miriam upp i famnen på Elmer när han satt och såg på teve. Och Elmer har börjat inkludera henne i leken, pratar med henne och försöker starta diskussioner med henne: ”Miriam, att, vet du..”. Miriam förstår massor redan, är alldeles starstruck av henne, hon är 1 år och 3 månader och pratar massor, är otroligt tydlig med vad hon vill (och inte vill), äter själv, dricker ur glas, kissar på pottan osv. Hon har helt enkelt varit så envis att hon inte haft tid med daltande, 100 gånger roligare är det att hänga med storebror.

Tänker ofta på hur det skulle vara med en trea, skulle det bli en lugn en denna gång, som inte har bråttom att dra sig framåt redan vid 5 månaders ålder, stå upp vid 7, och gå vid 9/10 månader? Knappast. Men fundera kan man. Blir det en trea någon gång, så blir det nog inte förrän Miriam är 3. Med det sagt får jag tänja på gränsen som jag haft lite, med att vara klar med barnaproducerande vid 30. Sen måste jag ju övertyga min käre man också. Vi får se.

Annonser

En reaktion till “Babyfeber och syskonkärlek

  1. Verkligen konstigt dethär med babyfeber. Jag har alltid velat ha 2 barn, sambon knappt några. Nu har vi 2 st, en bebis och en 4 åring. Efter första barnet plus ett missfall var jag nästan säker på att det får räcka med 1 (krävande) barn. Nu fast vi har en bebis på snart ett halv år skulle jag nästan utan tvekan kunna tänka mig bli gravid igen, fast direkt. Som tur håller sig mensen långt borta ännu 🙈

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s