First movements!

Har inte haft höga förhoppningar på det här med att känna rörelser från den lilla inkräktaren så tidigt som i vecka 17, eftersom barnmorskan på vår senaste ultra den första april sa att det kunde ta lite längre då min moderkaka sitter på främre väggen av livmodern. I söndags hade jag precis kommit in efter en promenad med Rosa, slängde upp fötterna på soffkanten och skrev söndagens blogginlägg – DÅ kände jag det!

Det var som om någon skulle petat på en inifrån med ett finger, och strax efter att jag hunnit hämta mig från förvåningen så hände det igen. Låg och skrattade högt av förtjusning och T tyckte ju att han också ville känna efter, men han kände inget, klart att de känns tydligt för mig då det är min mage, men resten av omvärlden får vänta några veckor ännu.

Efter söndagen har jag fått konstatera att det nog bor en liten vilding där inne, som dessutom tycker att bästa tiden att ”peta” är när jag vilar. Blir intressant att se hur mycket sömn jag får sen när sparkarna blir starkare i takt med att bebis växer. Huh! Men det är ju helt otroligt egentligen, hur nära men ändå så långt borta vi är från varandra, jag och den lilla. Papporna får verkligen vara avundsjuka på oss kvinnor – vi är ju riktiga livsfabriker!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s