Något av det första jag började fundera på allvar kring när vi fick veta att vi väntade var valet av barnvagn. Långt innan det plusset på stickan googlade hade jag redan googlat runt på diverse olika och dessutom börjat göra mig bekant på utbudet bland alla loppissidor på internet. Klart från början var nämligen det att till oss, hit kommer ingen fullprisvagn. Hade nämligen nämnt åt min käre man hur mycket en sådan kunde kosta och han hade frustat och skrattat och sedan sagt att det inte finns en chans i världen att man sätter samma summa pengar på en barnvagn som det man kan få en billig bil för. Så jag fick en summa att jobba utifrån och sagt och gjort, jag älskar ju utmaningar så jag började leta. Vagnar fanns det ju massor av, och jag tror att jag vid ett skede hade kontakt med säkert närmare 15 barnvagnsägare som ville sälja mig sin vagn, mina kriterier var följande:

• Trygg för barnet, såklart
• Smidig att ta sig runt med i såväl stadsmiljö som på trottoaren
• Plats för barnet att växa
• Sittdel med tre lägen, och fullt liggläge så att man kunde sätta dit en lift av något slag för de första månaderna då babyn inte sitter upp. Här var alltså den så kallade ”koppan” på finska inget måste, även om det förstås ger lite mer ”mysig barnvagnskänsla”.
• Enkel att fälla ihop och relativt lätt att lyfta
• Ställbara handtag
• Gärna ett chassi med metallkorg
• Små extradetaljer som inbyggt myggnät och annat skoj slår aldrig fel

Listan kunde såklart göras längre, men dessa var mina viktigaste punkter. Sen var det ju såklart ett plus om den begagnade vagnen vi skulle köpa ändå var så ny som möjligt. Emmaljungavagnarna hade jag spanat mig in på, så jag hittade en drös olika grupper på Facebook, samt massor av vagnar på t.ex. huuto.net, fastnade sen mitt i barnvagnsrumban för en Emmaljunga Nitro City, med svängbara framhjul och i övrigt i princip allt jag önskat i en barnvagn förutom att denna då hade tygkorg under sig i stället. Hade även önskat att framhjulen varit utbytbara mot stora, fasta hjul för lite guppigare vägar, men let’s face it – hur ofta går man omkring på så guppiga vägar egentligen? Denna lär ändå vara bra i just lite mer terräng och av recensioner att döma var det ett riktigt bra köp!
Så vagnen jag till slut klickade hem ser ut som på bilden nedan, hade fotat min egen vagn men den är instuvad i garaget bland allt annat vi äger så jag orkade helt enkelt inte. Köpte den från en familj i Helsingfors och fick hjälp med leveransen upp hit av min fina kusin och hennes man. Vagnen hade varit i användning under ett års tid och använd av ett barn. Försäljaren behövde bli av med den då de behövde en syskonvagn i stället. Det vi fick med skulle enligt hemsidan kostat oss närmare 1400€, och det vi fick var sittdel, en City Carrycot (så det blev en såndär mysig barnvagnskänsla ändå), en quadrolift, samt babyskydd och tillhörande adapter.  Vi fick allt till ett betydligt mindre pris, inget fel med att fynda, slutet gott, alla nöjda, även mannen.

Anledningen till att jag köpte vagn så tidigt var nog kanske främst det att jag ville sätta igång och vänja Rosa med vagnen rätt fort. Då blir det ju automatiskt en sak mindre att bekymra sig över sen när man beger sig ut på promenader, inget kul med en hund som desperat försöker dra sig undan det stora, rullande objekt som plötsligt gör en sällskap under promenaderna.

•