Halfway there


Oh joy! Idag är jag 20 fulla veckor gången! Jag som tycker att allt i världen är värt att firas tycker såklart även att detta är något otroligt stort och jag är enormt stolt över mig själv! Vad det nu är att vara stolt över egentligen? Man kan ju inte mycket annat än go with the flow, det går ju inte riktigt att ge upp bara för att man inte orkar sen. Men stolt är jag ändå. Stolt över min kropp, för trots all foglossning, sjuka vader, sömnsvårigheter och tröttheten som följer, illamåendet de första månaderna, klumpigheten, hudutslagen osv, så är jag så otroligt stolt över vad min kropp kan åstadkomma!
108f6547b72aaebd4ee67d455a0a6a7a
Idag har vi fört min bil på reparation till Jakobstad, samtidigt passade vi på att hämta ett skötbord som vi köpte begagnat från en härlig tjej. Så nöjd!
Idag jobbar jag på Blossom, fick cykla hit och det märktes verkligen, särskilt i uppförsbacken, hur det där extra flåset börjat uppenbara sig i takt med att magen växer och blodvolymen ökat. Men ännu orkar jag bra! Lördag är min sista dag sådär officiellt för denna gång för sen börjar det sedvanliga jobbet på golfbanan mellan 1.6-31.8. Jag jobbar dock bara deltid för att kunna känna av kroppen samtidigt som jag också vill kunna fokusera på mitt huvudsakliga jobb, och det kommer lämna bra med dagar över till det också! Känns så himla skönt att kunna vara så flexibel, vilket lyxjobb jag har egentligen!

I morgon kl 10:30, innan jag åker iväg till Vasa för att hålla 4 sminkningar, så har vi ultraljudsundersökning. Då får vi veta att (jag säger att och inte om) allt är bra med lilliputten i magen. Sen får vi förmodligen också veta om det är en liten tjej eller kille som gömmer sig därinne, förutsatt att han/hon inte är blyg av sig. Då får vi se om min magkänsla stämmer. Jättemånga har gissat könet, och även om allt bara hänger på en 50/50-gissningslek så vill jag ändå tycka att jag har ett ess i ärmen då jag kan följa magkänslan lite… Jag är så pirrig och jag har väntat så länge på morgondagen! Vad tror ni det är för typ därinne?

Annonser

En reaktion till “Halfway there

  1. Hoppas allt var bra. När får VI veta. Och Tilly som håller på å går åt av nyfikenhet. Fammo är så glad och så stolt över dig, älskade Sara! Kram!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s