Igår var det tänkt att vi skulle ha datenight, jag och T. Vi skulle ut och äta med Tonys bror och finaste svägerskan eftersom de var barnfria igår. Innan det hade jag bokat in en kaffedejt med min goda vän Jenna. Hade verkligen sett fram emot att få komma ut lite efter över en veckas hund-babysitting.

Sagt och gjort, Jenna hämtar mig klockan 16 och vi åker iväg till Nannen Nam Nam inne i stan. Där blir jag bjuden på chai latte och tillhörande bakverk trots mina protester om att jag ju ska äta om bara några timmar och min preggomage rymmer mindre än vad det ser ut! Två timmar gick i ett swisch, som det alltid gör med Jenna, är så tacksam över att vi hållit ihop så länge, har aldrig tråkigt med henne! Klockan 18 tyckte Jenna att det var dags att föra hem mig, eftersom hon skulle på pizzakväll till pojkvännens föräldrar, så vi hoppar i bilen och kör iväg. På väg upp för backen till vårt får hon för sig att presentera en väldigt otippad Antti Tuisku-låt åt mig. Jag fick hålla med om att den hade en riktig svängig beat, men inte mer än så, eftersom jag är riktigt Anttillergisk. Bilen svänger runt hörnet och jag möts av denna syn…

Fatta lyckan! Tjejerna hade gjort det igen! Var nästan lika chockad och överraskad som när de överraskade mig på min möhippa! På bilden saknas Jenna och syrran.Anna (syrran) hade fixat och pysslat hela veckan, vårt hem hade på två timmar förvandlats till ett hav av ballonger, serpentiner och godsaker. Tony och Rosa var spårlöst försvunna…

Litet smakprov på vad som fanns på sötsaksbordet…En chockad jag efter att ha gråtit en skvätt och kramat alla ett varv.
En perfekt kväll att sitta på inglasade terassen, det var så varmt och skönt tills solen gått ner! Åh vad jag är nöjd över att vi satsade lite på att fixa upp den, den har använts så mycket redan i sommar.
Fönsterbrädet i anslutning till köksfönstret med slide-funktion var uppdukat med salta godbitar som tjejerna hade tagit med sig.
Mysigt i mörkret, ursäkta dålig bild.
Och här var sötsaksbordet igen. 🙂

Kvällen fylldes med lekar, både sådana jag hört om och sådana som var helt nya för mig, efter presentöppningen åkte de mera långväga gästerna hem och Kokkolatjejerna, samt syrran och fina Jessica stannade kvar. Vi skrattade in till midnatt, ibland så mycket att vi skrek och magmusklerna tjöt i protester. Malin, som beräknas få bebis två veckor innan mig och jag trodde nästan att våra kids skulle flyga ut av sig själv på grund av allt skratt. Sammandragningar är bara förnamnet! Vid tolvsnåret konstaterade vi dock att vi började bli rejält trötta, och när jag väl stupade i säng där vid 1 intill en redan sovande man och tratthund så kändes kroppen som bly, morgonen därpå var jag inte lika tuff längre – men åh så lycklig!

Är så glad över att jag har så många fina vänner, ett så blandat gäng, många av dom hinner man knappt träffa eftersom de bor så långt borta, men det är det som är så fint, man vet att de finns där och jag tror hårt på det att bara man vårdar relationen man har enligt bästa förmåga, om det så bara är över en snabb kaffe när man besöker varandras städer, eller en liten hälsning på Facebookchatten, så har man en vänskap som består. Tack för att ni gjorde väntetiden lite lättare!
Nu är jag mer redo än nånsin!