Hoppar ut ur babybubblan för en stund, har massor jag kunde skriva om hur det går för oss, men nu vill jag skriva om något annat emellan.

För några år sedan bodde jag i fina Vasa. Det var även där jag träffade min man, men det hör inte till detta inlägg. Jag tyckte mycket om staden, och har bott där till och från sedan 2008, både på grund av jobb och studier. Sen 2009 har jag även till och från jobbat på Blossom, ett företag grundat i Jakobstad med hjärta för inredning och kläder och nu även sitt egna märke med samma namn. Genom detta fick jag även under de år jag bodde i Vasa jobba på Seven Roses, som finns på Rewell Centers andra våning. Jag var med från starten 2011, och har sedan dess fått se affären blomma upp.

När jag började på Blossom var jag totalt noll-intresserad av kläder som var dyrare än de på de klädkedjor man hittar i var och varannan stad. Varför betala så många pengar för ETT plagg när du kunde få 5 plagg för samma pris, minst!? Sen fick jag pröva en lång, stickad tröja, tröjan hette Long Lovely Knit, var så varm och mjuk och hade en alldeles underbar huva full med fransar. Jag har alltid gillat lite udda kläder, har aldrig följt något mode utan klätt mig efter egen smak och tycke. Det har varit allt från babydoll, till rockigt, till lantligt, till indie, till casual, till cowboy, men aldrig tråkigt, och alltid med en liten twist. Här tyckte jag Odd Molly passade mig perfekt, jag var fast.

Under min tid med Odd Molly har jag ägt över 80 plagg samtidigt av märket. Tror jag räknade till 93 någon gång men jag är inte helt säker. Jag var inne på danska, svenska och norska second hand sidor och sökte efter rariteter och mer ovanliga Mollysar, och visst, några av dem flyttade ut lika snabbt som dom flyttat in. Men jag minns känslan av att ha dem där i skåpet och på klädstången, som en privat karneval av färgglada plagg varje gång det var dags att klä sig på morgonen.

En dag fick jag bara nog. Jag hade så många plagg, många av dem kom knappt till användning, utan hängde kvar på sin galge dag ut och dag in. Så jag började trappa ner, och sälja bort. Idag äger jag betydligt mindre Odd Molly, har bara några absoluta favoriter kvar. Visst finns det plagg jag ångrar att jag någonsin sålde, men sist och slutligen så klarar jag mig bra utan dem också. Odd Molly är fortfarande ett av mina absoluta favoritmärken, men jag tänker att det finns annat jag gärna prioriterar än en dyr garderob, åtminstone nu. Så i stället står presentkort alltid på mina önskelistor i stället, även i år 🙂

Här nedan kommer ett gäng lyckade, och mindre lyckade outfits med märket som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta. Hittar du någon favorit?