Gårdagen och natten åker upp på 5 i topp-listan över värsta kvällar under tiden med E. Det hela började väl egentligen från morgonen då han bara inte ville sova. Dagen före hade han sovit enormt bra och jag hade till och med börjat småhoppas på att allt börjat vända till det bättre nu. Så fel jag hade!

När Tony for till jobbet klockan 15 hade han inte sovit sen 8 så när som på några korta knyckar under dagen. Han somnade ungefär samtidigt som T for och jag andades ut och tänkte att ”äntligen får jag julpynta lite!”

Han vaknade en kvart senare – piggare än någonsin och med ännu mer magknip.

Min vän Linnéa skulle komma på besök på kvällen och när hon väl kom var E såklart fortfarande vaken och i ett såntdär stadie då man inte har en aning om vad han vill. Hade testat allt och hans lilla kropp blev bara ännu mer överansträngd. Han visade tecken på att han var hungrig, vilket jag först valde att tolka som sugbehov om han hade magknip. Men vid något skede började jag mata honom, i hopp om att söva honom lite. Hjälpte inget alls.

Det hela resulterade i att Linnéa bakade ut pepparkaksdegen jag hade förberett, och jag kämpade med E. Nu var klockan runt 19..

Sen tog Linnéa över och han somnade till några gånger i hennes famn, för att sedan piggna till.
Vid 22 lyckades hon till och med få honom att somna i hans säng, men han vaknade direkt.

Och sådär höll vi på. Vid 24 var han så gnällig, och troligen övertrött, att han bara skrek. Vid det här laget hade jag testat allt: pompa på pilatesboll, mata, massera, ha honom i sitter, gunga honom i bilstolen, ha honom på mage, bära honom på axeln.. You name it! Han somnade slutligen på Tonys axel efter att jagl börjat storböla över mina misslyckanden och över att jag själv var så trött  och vi pustade ut och ställde oss för sängen. När jag kom in i sovrummet vaknade han igen.

Då satte jag min skrikande son i bilstolen, och hoppade i bilen för att köra runt. Jag körde runt halva staden och en halvtimme senare var vi hemma.

Nu var klockan 1 och jag minns jag tänkte att vaknar han nu så ger jag upp, han får skrika och jag åker nånstans långt bort. Han knarrade till några gånger när jag packade ut honom och lade honom i sängen, men han somnade faktiskt!

Han ”belönade” mig med att sova till 4. Böt blöjan och matade och så sov han till halv 8, gnällde lite över att magen funkat så dåligt, och somnade om, och där ligger han ännu.

(bild från tidigare)

Nu sitter jag och pumpar, och sen tänker jag ta en välförtjänt sovmorgon, är så tacksam över att Tony har kvällsskift och är hemma dagtid. Skulle int överleva dagen annars tror jag!