Äntligen sover han. Nu i skrivande stund gissar jag att han är på slutrakan eftersom jag sjungit vid pianot den senaste halvtimmen för att sedan sätta mig här vid datorn för att ge min inspelade cover en bild. Stämmorna kunde varit på lite andra ställen, och de blev inte så klara som jag hade velat ha dem. Men hey! En halvtimmes effort kan man ju ändå inte förvänta sig mer än så här av!

Kom att tänka på denna låt igår när han han hade somnat för natten efter flera timmars skrik av smärta och feber. Jag var så utmattad att Tony var den som fick lägga honom, samtidigt var jag så lättad över att han äntligen hade kommit till ro. Gick och lade mig strax efter honom, jag var dödstrött men ville även hålla lite koll på honom så att han nu, ja, andades och så. Ni vet ju hur man börjar tänka. Så jag låg länge och bara lyssnade till hans snörvliga andhämtning och de små, smuttande ljuden som kom då han sög på sin napp. Varenda fiber i mig var på allerten, ifall han skulle behöva mig. Men så länge han sov fokuserade varje fiber i mig på att älska honom så att det skulle kännas för honom, där han låg och snörvelandades en meter ifrån mig.