Nu finns det knappt någon STOP-knapp på Elmer längre. Han är överallt. I förrgår drog han sig upp själv för första gången, och även krypandet är på gång – varje gång han är i bara blöja drar han sig upp på alla fyra, men vet inte riktigt sen vad som ska göras.
Han ska även upp överallt och det finns ingen hejd på vad han hittar på, det räcker med att man vänder ryggen till en sekund och så är han påväg till ett nytt ställe, som inte alltid är så barnsäkert.
Nu ska ni vara ärliga! Men jag undrar, vilken period det första året tycker ni varit tyngst respektive lättast. Jag gissar ju att svaren kommer vara grymt olika men jag är så nyfiken.
Fasen han har nu tycker jag är tung i den benämningen att han har så mycket på gång hela tiden utan att någon gång vara riktigt nöjd. Han gnäller där han drar sig fram och drar och tuggar på allt som kommer i hans väg. Samtidigt klarar han ju sig mycket själv också, men ändå inte… Tell me!
Sara Rasmus 
Jag skulle kanske säga, om man bortser från den allra första tiden, att tyngst var där i november-december nångång, då var alltså sonen ca 6 mån. Han var tung men man behövde fortfarande ha honom in famnen ganska mycket. Det var tänder som kom och hade inte lärt sig krypa ännu. Och jag tror också att han vaknade flera gånger per natt (kommer inte riktigt ihåg). Sömnen dagtid varierade Mycket! Men det var ju årstiden som gjorde sitt också, dagarna kändes väldigt gråa och tunga. Runt 9 mån hade vi en riktigt bra period, hade slutat amma, han började sova i egen säng. Vaknade 1 gång på natten, fick flaska somnade genast om. Paus i tandsprickningen. Kröp och drog sig upp överallt och röjde runt. Men bäst hittills är det definitivt nu, när vi kommit några veckor förbi årsdagen. Sover ofta hela nätter, nattningen i egen säng har börjat funka och sover ofta till 8-tiden!!!! Allt detta beror säkert på att han numera går stadigt och bra och har 16 tänder som iofs växer men tandsprickningen är över. 😊
GillaGilla
bra fråga, ja e också hemskt nyfiken på svaret på den frågan. sitter med en 4 månaders här nu och tyckte att de första 3 månaderna var de värsta i mitt liv men kanske det blir värre? 😉 ha som just börjat tycka att det går bra.
GillaGilla
Med första barnet absolut första tre månaderna då jag ammade med 1,5h mellanrum dygnet runt. Hon hade kolik och skek varje kväll och natt i många timmar och var mest missnöjd om dagarna. Det vände dock ordentligt vid ca 5,6 månader (missnöjdheten, koliken försvann vid tre) och från knappa året har hon varit en ren fröjd att umgås med. Inte minst från 1,5års ålder då hon dessutom började sova hela nätter. Hon har inte varit ”tung” sen dryga halvåret (förutom nattsömnen ett år till) och hon är nu 4,5år.
Med andra barnet helt annorlunda. Första ca halvåret var lätt med honom, han hängde liksom bara med (bortsett från dålig nattsömn). Hittills har det varit tyngst ca mellan 1,5 och två års ålder då han varit mer eller mindre konstant gnällig. Fått massor av långa oberäkneliga utbrott, sovit dåligt… Lite efter två år vände det mot det lättare och äntligen har han blivit nöjdare, får färre och mindre dramatiska utbrott samt sover ofta hela nätter. Han är nu 2,5år.
Så, helt olika har det varit med våra barn såhär långt.
GillaGilla
Jag skulle säga att det var jobbigast där runt 9-11 månader nånting. Det skulle krånglas och trotsas med ALLT, det var tänder på gång som krånglade i flera månader och hon åt jättedåligt. Då kände jag bara att jag ville boka en enkelbiljett någonstans långt bort vissa dagar… Var helt slut. Innan den perioden skulle jag säga att hon över lag varit en lätt baby. Visst var naturligtvis den första tiden tung på sitt sätt, då allt var nytt och ovant, men samtidigt var det ju nog enkelt på den tiden när man kunde sätta ner henne var som och hon hölls kvar där. 😁 Nu idag blir hon 13 månader och det har varit en bättre period nu under våren, men visst kan det vara jobbigt när hon far iväg och hinner över allt och man borde ha ögon i nacken. 😁
GillaGilla