Innan Elmer kom gick jag loss på tygutbudet i Halpa-Halli i hopp om att finna något jag kunde sy babykläder av. Jag hittade massor, såklart. Men kunskapen om hur man syr babykläder fanns dock ingenstans, jag hade ju knappt klarat symaskinskörkortet i lågstadiet! Jag tog dock tag i det och sydde dreglisar, mössor, en egen dooky till barnvagnen, men inget mer avancerat än så. Häromdagen sydde jag en nalle som slutade i en liten omröstning om huruvida det var en just en nalle, mullvad, katt, eller mus. Vi kom inte fram till något, söt blev den ju iallafall, trots sitt något speciella utseende.

I samband med att jag sydde en mössa, en dreglis och just kattmmusmullvad-nallen åt Elmers nyfödda kusin växte lusten fram igen om att sy ett par byxor av ett alldeles underbart mjukt tyg jag hittat under en av mina tygräder. Ett tyg jag själv skulle kunna sy mig en onepiece av och bo i resten av året. Någon onepiece blev det dock inte, men efter att ha studerat ett par trikåbyxor från mammalådan och utifrån dem ganska fritt klippt ut bitarna till ett par små byxor skred jag till verket på måndag kväll, när Tony var på nattskift och Elmer sov. Lite hjälp med det praktiska fick jag som sagt av farmor. Och kolla! Det blev ju ett par byxor!

Han bär dem redan idag. Jag hade uppskattar och mätt ut så att det skulle bli byxor som motsvarade ca storlek 80, men dessa fick tas i bruk på momangen! Är så nöjd över mig själv och vad jag åstadkommit, jag som inte trodde jag kunde sy!
Men med 60% vilja, 30% kärlek och 10% skills så har Elmer nu ett par sköna mysbrallor. Blir nog inga fler på ett tag dock, misstänker jag..