Godmorgon! Är lite chockad över att nätet ännu funkar, eller att vi överhuvudtaget har ström här. Det började storma igår kväll och det ser inte ut att minska. En snabb blick ut på gården ser att roskislådan har vält, och att pilträdet fällt kopiösa mängder grenar även denna gång. Gårdsplanen är full av avbrutna kvistar..

Denna morgon har jag gjort något jag aldrig annars gör eftersom jag oftast lägger mig så sent och i på så vis, i kombination med Elmers dåliga nätter redan behöver all den sömn jag får – jag har stigit upp först utav alla i detta hus. Klockan är 6 och i sovrummet ligger Elmer, Tony och Rosa och snarkar ikapp. Jag tänkte jag kunde avnjuta en stund i soffan eftersom jag kände mig relativt pigg när jag vaknade.

För inatt, och i princip hela denna vecka, har Elmer sovit riktigt hyfsat. Med hyfsat menar jag att han vaknar första gången klockan 02, ätit, och sovit vidare till klockan 04 eller 06. Idag var det de senaste och för mig är det riktigt lyx. Vi har börjat ge honom vatten på nätterna vilket slutade i att han nog vaknade samma tid ändå, men visade sig ointresserad av mjölkvattnet, efter det vaknade han ca 1,5 timmar senare, vilket ju var lite onödigt, så jag resonerade att om jag ger honom en flaska mjölk i stället för vatten så kaaaanske kanske han skulle sova några timmar till. Jag hade rätt!

 

Det är något med sömn. Det gör så mycket med oss människor. En av källorna till vårt välbefinnande är ju sömnen, vårt immunförsvar, vårt humör, ja, till och med vår prestationsförmåga och hjärnans kapacitet att jobba ligger ju i humöret! Inte så konstigt då att det finns de som påstår att de bli som zombier när en baby kommer till familjen. Jag kan skriv under på det iallafall.

Men de senaste dagarna har allting känts lite lättare, man orkar mer, man är mer alert.
Så jag kan inget annat än hoppas på att det bara skulle bli ännu bättre! Ni med ännu svårare sömnbebisar; håll ut, det blir nog bättre, jag vet.