Ända sedan start har jag och Tony vägrat samsova med Elmer. Vi har båda känt att vi helt enkelt inte skulle få sömn av den enkla orsaken att vui skulle vara rädda för att rulla över honom. Folk sa åt oss ”Nej, det kommer ni inte göra! Man gör inte det för fast man sover vet man att man har någon mellan sig!” osv osv.
Vi gick inte på det. Elmer har alltid sovit i sin egen säng.
De senaste nätterna har Elmer varit så extremt snorig och hostig. Han har knappt sovit alls och jag har i samma veva oroat mig för att han har för kallt etc. Så en natt, när han i vanlig ordning vaknade av en hostattack för att sedan inte finna sin napp så tänkte jag att nu måste vi ju åtminstone försöka. Eftersom det är så mycket enklare att ge honom nappen om man ligger bredvid honom. Så jag lade en kudde mellan mig och Tony och placerade Elmer på den vilket resulterade i att han kurade upp sig mot T, för att sedan somna direkt. Vi sov så bra resten av natten. Det var så otroligt mysa att få ligga och lyssna på hans snörvlande andetag, och fast jag sov riktigt på kanten av sängen så sov jag ändå rätt bra, insåg på morgonen när jag vaknade att hade jag rullat ens lite åt sidan hade jag fallit i golvet.
Så även om vi inte tänker fortsätta med det, eftersom det skulle kännas lite onödigt nu när han redan är nästan 11 månader och vi inte orkar börja träna bort det sen, så förstår jag verkligen de som väljer att samsova! Så mysigt och definitivt något vi åtminstone kommer överväga om vi får fler barn. Tror dock sist och slutligen att det barnet snällt får sova i sin egen säng också…
Sara Rasmus 
Men jaa, de e så mysigt! Vi har samsovit sedan i våras och jag kan knappt tänka mig något annat. Trots att det är rätt trångt och smått obekvämt, speciellt nu sedan Abbe är äldre och svänger sig hur som helst i sängen, men jag sover såå mycket bättre när han sover bredvid mig ❤️
GillaGilla
Ja, nog är det mysigt alltid! 🙂 Till och med de där sparkarna som då och då kom rakt i ansiktet… 😀
GillaGilla
Vi har samsovit i snart tretton år.Som bäst har vi sovit fem i vårt sovrum (160 bred säng plus en juniorsäng). Nu sover då äldsta i eget rum, han ville själv börja med det. Mellansonen (9) har börjat sova i juniorsängen efter att man krafsat honom lugn först men den yngsta, just 6 sover ännu med oss. O jag har panik för den dagen han inte längre gör det. Har lidit av grymma sömnproblem hela min ungdom, men sedan jag började sova med mina barn och kunnat somna till lugna andetag händer det nästan aldrig att inte jag skulle somna gott.
Skrattade lite åt sambons familj i tiderna, då de alltid samsovit. Att stora barn ville somna med sin mamma. Va? Men alltså på riktigt, närhet och kärlek och samhörighet också i sömnen, vad är nu finare än det? Inte sov barn nu förr heller i olika rum/hyddor än resten av familjen. 🙂 Tycker nuförtiden det är så fint då svärmors vuxna barn vill mysa och prata i sängen innan man somnar. Ser ju upp på det idag, att de har en så nära relation.
GillaGilla
Jag undrar utan att verka negativ eller elak, utan genuint av ren nyfikenhet: hur fungerar detta på relationen med din partner? Att sova tillsammans med barnen i 13 års tid, hur gör man för att få tid till varandra (alltså utan barnen?) 💛☺️
GillaGilla
Vi samsov med storebror tills han var ca 9 månader och lillasyster sover i sin säng som vi har tagit ner ena sidan på och fäst i vår säng på min sida. Det känns nu som en jättebra kompromiss. Storebror kan komma till vår säng på natten om han vill och vi riskerar inte att han rullar på lillasyster. Jag kan också sova bättre då jag kan liggamma lillasyster på natten. Vi har inte bråttom att sluta med det utan tar det i lillasysters takt.
Jag gillar verkligen samsovning och det kändes som det mest naturliga för oss då storebror fötts. Även om jag hade bäddat och sytt överdrag och fixat till min egen gamla korgsäng från då jag var liten. Men alla gör så som det känns bäst!
GillaGilla
Ja, alltså såna som mig som är rädda för att rulla över babyn, särskilt då de är lite mindre, så är det där med att fästa spjälsängen med nedfällbar sida perfekt. 🙂
GillaGilla
Vi samsov inte med första pga samma orsaker som ni. Vi nattade henne även i egen säng. Men sedan lillebror kom med i bilden för snart ett år sedan så började jag natta dem samtidigt i vår säng. Jisses va smidigt det gick! Kortade tiderna för nattning med hälften och sen lyfter vi bara över henne i hennes säng. Men nu alltid då hon är förkyld sover hon med mig/oss. Och det är så mkt enklare! Och hon är lugnare! Nu då hon även börjat dagis märker vi att hon varit oroligare så nu har hon sovit en natt i sin egen säng på 1,5 månad. Och vi sover som stockar allihop!😊 Men vi har då 1,80 bred säng och lillebror i sin säng som är i höjd med vår så han ligger oppefter mig. Men jag måste säga att jag alltid trott jag skulle sova sämre vid samsovning men jag sover nog faktist bättre!
GillaGilla
Så mysigt! Hur gjorde ni när de var mindre och gick och lade sig före er? Var ni inte rädda att de skulle vakna och krypa/rulla ur sängen och falla i golvet? 😀
GillaGilla