Det är verkligen en underbar period vi har med Elmer just nu, underbar och tung. Han går, nästan springer fram, är så otroligt snabb och ska helst hela tiden vara på fötter, förstår ju honom, vem skulle inte gå när man precis lärt sig något så storslaget?!

Rosa sätts allt som oftast på prov, nu när han i princip hinner ifatt henne, allt som oftast vandrar över hennes tass eller svans på grund av oförsiktighet. Vi har varit tydliga med henne om att hon inte får morra åt honom, utan att hon i stället måste lära sig att flytta på sig där han far fram, såvida hon inte ligger på sin stol eller i soffan och vilar – då är det hennes stund och han får inte störa, så då tillrättavisar vi Elmer i stället.

Oftast kommer de faktiskt riktigt bra överens, han kastar tomflaskor åt henne och försiktigt tar hon leksakerna, och en och annan majsbåge om han viftar allt för mycket med den, ur handen på honom, och han skriker till av förtjusning!

Blåsorna är borta, kvar har små röda fläckar, skorv och ärr, som förhoppningsvis försvinner när ny frisk hud kommit fram. Han är helt återställd och han tar igen de förlorade dagarna till 170%. Det jag inte tycker om är hur huden runt fingrarna faller bort, läkaren förvarnade om att till och med naglarna kunde falla av, men jag hoppas vi slipper det..

Överallt ligger hans kläder och strumpor. Han har börjat snajja det här med att ta av sig kläderna själv och allt som oftast hittar vi honom i sängen på morgonen med bar överkropp, eller till och med bara i sin blöja.

Kalufsen! ❤

Kan inte fatta att han blir ett år om en vecka, stora lilla pojke! Det är så intressant att följa med hans utveckling och när man ser på honom känns det verkligen som att man lyckats åstadkomma något, trots att man i början var en sån osäker och försiktig förälder. Jag önskar verkligen ett syskon till honom!