Att skiljas åt och återförenas

Om morgnarna, när jag ska iväg till jobbet måste jag säga att jag är lite lättad över att Elmer ännu sover, så att jag slipper säga hejdå åt honom. Det är svårt att skiljas från honom, särskilt när jag hör hur han börjar gråta när dörren stängs efter mig, och mitt samvete får sig en rejäl smäll, även om jag vet att det är helt okej.

Han trivs med Tony, som sig bör, dyrkar marken hans pappa står på, samma gäller alla männen i hans liv – farfar och morfar är det bästa som finns och när t.ex. mormor, moster och morfar kommer på besök samtidigt går han i princip rakt igenom de två förstnämnda för att ta sig till morfar.

När jag kommer hem får jag oftast ett litet leende av Elmer, men det går fort över till något jag nästan skulle kunna kalla skuldbeläggning. Det är som att han beskyller mig för att ha varit borta med att gnälla åt mig! Jag antar att det också är ett sätt för honom att visa att han älskar mig. 😀

IMG_5611.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s