Kunde ju skriva lite om Elmers nuvarande sovvanor. Han sov nämligen riktigt bra där ett tag innan dagis, somnade själv, sov i princip hela natten, allt var helt enkelt mycket enkelt och bekvämt. Men som vi hade gissat blev han såklart lite mer orolig efter att dagis börjat, han har haft ett större närhetsbehov och lite svårt att skilja sig från mamma eller pappa om kvällarna, därav har antingen jag eller Tony oftast suttit bredvid honom en halvtimme innan han väl slagit sig till ro och somnat för natten. Vi behöver inte göra så mycket, oftast räcker det med att vi bara sitter där, jag brukar nynna lite och stryka honom över ryggen mellan spjälorna, men han tycks behöva känna att vi är där med honom. När han väl somnat, ja, då sover han riktigt bra faktiskt. Han vaknar inte lätt, någon gång kan han vakna av att han tappat nappen, men han har i princip t.o.m. slutat med att dricka vatten om nätterna. Vid 5-tiden vaknar han första gången, då ska han ha ”dicka” som han själv kallar det. Med flaskan i munnen passar jag på att byta hans blöja, försöker föreställa mig hur otroligt obehagligt det måste vara att sova med en proppfull blöja, och vanligtvis sover han 2-3 timmar till efter att jag bytt och han druckit lite. Men väldigt sällan att han skulle sova längre än till halv 8. Oftast vaknar han betydligt tidigare än så…
Vissa morgnar vägrar han somna om, han ligger och gnäller och är rastlöst tills någon lyfter upp honom och lägger honom i vår säng. Sen sover han oftast nån timme mellan oss innan det börjar spritta i benen på honom och han börjar slunga sig fram och tillbaka ovanpå oss, ofta får vi oss några sparkar i huvudet eller Elmers huvud i näsan eller liknande, har tagit för vana att ligga och hålla ena armen framför magen numera, då Elmers sparkar kan vara rätt oberäkneliga.
Har börjat inse hur snabbt de här småbarnsdagarna faktiskt går, och hur fort de kommer vara förbi. Det tar lite sjukt i mig att inse att den här lilla pojken i sin lite för stora pyjamas i storlek 86, snarkande bredvid mig i sin spjälsäng, snart kommer vara ett minne blott, och inte allt för snart kommer vara ersatt med en äldre version, som bara vill ha superheroprints på sina kläder, och som vill leka med leksaksvapen istället för bondgården från Fisher Price. Visst har jag längtat dit, ibland när dagarna känns alltför långa, och trotsen blivit övermäktig, och tröttheten slagit emot. Men sakta går det upp för mig att den här tiden aldrig kommer igen.
Så sov gott, min skatt, du får sova vid min sida så länge du bara vill.
Abstinensen är besvärande. Var finns ni nu?
GillaGilla