Ofrivillig paus efter ytterligare en veckas kurerande av både mig själv och sonen, dessutom har inskolning på nytt jobb tagit sin beskärda del av energin! Sen förra magbilden har de verkligen börjat hända saker! Nej, jag sover inte längre på mage, däremot en hel del på rygg utan problem ännu. Har dock börjat fundera på att dra fram gamla, trogna gravidkudden från gömmorna.

Liten i magen är fortfarande relativt lugn, inget emot vad Elmer var vid den här tiden, Elmer var crazy! Allt såg bra ut på läkarundersökningen, vi fick oss en titt på typen därinne och det pirrade till sådär välbekant. Även om läkaren kunde ha sett könet på den som bor där inne valde hon att låta oss vänta till rakenneultran, som äger rum om strax över två veckor, ska bli spännande, även om jag är 98% säker på att det är en lillebror vi väntar på. Har aldrig riktigt trott på det här med ”pojk- och flickmagar”, det är väl snarare magkänslan och min medvetenhet om oddsen som gör att jag i princip är säker på att det är en prins. 🙂

Lider inte av några krämpor än, förutom stundvis ryggvärk efter lite för aktiva dagar, och extrem trötthet till följd av lågt hemoglobin, så jag kan inte klaga!

Eftersom jag saknar mina löprundor så mycket men fått inse att det nog inte blir mer med det förrän nästa gång vi har snö på marken, tidigast, så har jag köpt mig en gravidsimdräkt och en tankini (till sommaren när man vill vara i solen men kanske inte är så sugen på att visa alltför mycket mage.) Vi tänkte börja simma hela familjen, simning är ju så skonsamt för kroppen, särskilt för gravida, så senast nästa vecka åker vi till simhallen för att turas om att ta några längder och låta Elmer plaska i större vatten än hans lilla badbalja – blir suveränt!

Annars då, just nu är jag ännu i skedet där jag trivs som gravid, min viktökning ligger på strax över 2kg till skillnad från de nästan 7kg jag hade gått upp vid samma tid med Elmer. Det roliga är ju det att vikten ändå ligger på densamma som förra gången, men startvikten var betydligt lägre (och ohälsosammare) då.

Nu har babyn, som ni säkert ser, en riktig växtfas på gång, så vänta bara, om några veckor är jag nog inte riktigt lika omedveten om bulan framtill.