Ingen hejare på att vara gravid, punkt.

Något som folk tycks ha fått om bakfoten är faktumet att man inte får klaga som gravid. Särskilt inte på det faktum att man är gravid, för ”du har själv valt att bli gravid” (som om det vore ett val för alla!?) och ”tänk hur många du kan såra med att säga sådär”. Men jag säger det, jag hatar att vara gravid, jag är, redan i vecka 27 och var det redan i vecka 20, urbota led på att vara gravid.

Jag är inte dum. Jag inser ju att jag är otroligt lyckligt lottad som har möjligheten att kunna bli gravid, jag vet att det inte är ett faktum för alla. Jag vet också att vill man ha barn, så blir man gravid, om man inte väljer att adoptera, och eftersom vi a) ville ha egna barn och b) var så pass lyckligt lottade att vi kunde skaffa egna barn så gjorde vi det på det sättet. Men jag vet också att jag hör till kategorin som tydligen bär på barn som lägger sig på tvären så att sjukskrivning är ett faktum rätt tidigt på grund av obehag, sammandragningar och tungt att andas. Smärtsamt medveten är jag också om att jag hör till kategorin av kvinnor som går upp 20+ kilo i vikt oberoende vad jag äter eller hur jag rör på mig. Min mage blir inte liten och nätt, ryggsmärtorna och låsningarna är faktum och ja, jag vet att det finns gravida kvinnor som har det 150 gånger värre med barn som vill ut för tidigt så modern blir tvungen att ligga ner de sista tio-femton veckorna, hyperemesis, foglossningar som gör att man knappt kan gå, stå eller sitta eller sova, osv osv. Och jag lider när jag hör om dessa kvinnor, något enormt. Men nu pratar jag ju om min kropp och om hur jag mår. Och jag är så trött på att vara tung, orörlig och oduglig.

Jag vill leka med min son, kasta honom högt upp i luften. Jag vill kunna jobba, för jag älskar mitt jobb och det är inte ens särskilt fysiskt krävande, jag vill kunna göra det fint här hemma och jag vill kunna ta långa springturer (eller ens promenader) med Rosa, för jag ser hur hon lider av att ingen går domdär längre, utmanande länkarna med henne.

Och jag vill känna igen mig själv. Och jag vet att juli är närmare än jag förstår och att snart, snart är vecka 30 här, och då är det bara 10 veckor kvar. Men jag får nästan panik när jag tänker på hur stor jag blivit, och hur tungt det redan är. Och jag oroar mig inför förlossningen för jag har ingen aning om hur jag vill och borde göra med den, blir det snitt eller försöker vi vaginalt? Och så all oro på det.

Den stora trösten i det hela är ju såklart faktumet att vi får den för oss största gåvan på denna jord, ett barn till. En lillasyster (eller eventuellt en lillebror) till Elmer, och jag är så innerligt tacksam över att vi lyckades med att skapa ett liv ännu en gång, tacksam över detta stora, lilla mirakel som är livet. Jag finner glädje i hennes små sparkar och buffar, och väljer att tolka dem som uppmuntrande knuffar för att orka ännu en dag, som små hälsningar som säger ”snart är jag hos er allihop”.

Lilla älskade liten.

Vi längtar så efter dig.

wpid-wp-1439457178854.jpg
Väntan med Elmer. Inte ens i vecka 30. 

Annonser

6 thoughts on “Ingen hejare på att vara gravid, punkt.

  1. Håller helt med dig. Är i vecka 30 och jag är så sjukt trött på att vara gravid. Magen är enorm och så trött på att känna mig som en valross. Känner också att jag inte orkar med dottern så mycket som jag borde orka 😦

    Gilla

  2. Ååh, kunde int sagt det bättre. Här har du en till som.hör till +20 kilos kategorin. Det värsta är nog ändå den enorma känslostormen som kör sitt race i mitt huvud denhär graviditeten. Vi kämpar vidare. 👍

    Gilla

  3. fattar inte heller det där… bara för att man klagar betyder det inte att man inte är sjukt tacksam över att KUNNA bära ett barn. man förstår det där först när man vart gravid tror jag. iaf jag mådde psykiskt dåligt under graviditeten men utifrån sett hade jag en drömgrav. för att jag inte hade några fysiska men.jag önskar och hoppas att jag nån gång får bli gravid igen men fasar också för att ev må så igen.

    Gilla

  4. Det konstiga är att det också är folk som själva har barn, som själva varit gravida, som rynkar på näsan och fnyser åt en om man som gravid beklagar sig. 😐 Tydligen har de haft perfekta graviditeter utan en endaste krämpa. 😓 Minns så bra hur min chef skröt om hur hon minsann orkat jobba och lyfta tungt nästan in i det sista när hon själv varit gravid någon gång för sisådär 35 år sen. 😣

    Gilla

    1. Jaa, det är otroligt.. Hade faktiskt en läkare för någon vecka sedan som sa att ”jag har haft många sköterskor som jobbar ända in i vecka 38, till och med nattskiften, men vill du att vi skriver ett sjukintyg så visst kan vi de..” Kan ju meddela att jag gick till en annan läkare efter henne, som sedan fann roten till alla mina krämpor, vilket den tidigare läkaren bara viftade bort med att ”såhär blir det när man är gravid, man ser annorlunda ut och allt känns lite annorlunda”.😊

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s