Jag har varit så duktig med mina järntillskott de senaste två veckorna, skippat mjölkprodukter några timmar före och efter intaget av järn och druckit apelsinjuice för maximal upptagning. Ni kan ju ana min besvikelse efter att tredje sticket i fingret på dagens hälsogranskning även visade på att hemoglobinet var nere på 90 – det har alltså sjunkit med 9 på två veckor. Man tycker ju att intaget av järn åtminstone kunde fått det att stå på samma ställe, men nej, det har sjunkit.

I samband med rådgivningen var jag även till läkare för att förnya mitt sjukintyg, hurtig som den här läkaren är tyckte hon att min vikt stigit med rätt god fart nu när vågen visade på 10,5kg sen graviditetens början. Förklarade att det var likadant med Elmer och att jag inte är det minsta nojig över detta faktum, varpå hon nickande svarade ”och vikten har gått ner igen efter första graviditeten?”. Suck, och ja. Tänk att det ska ältas och funderas så mycket över denna uppenbarligen viktiga faktor? Finns det inte viktigare saker att fokusera på?
Hon läste igenom mitt mammakort, hummade och nickade nöjt till blodtryck, babyns hjärtljud osv. Men när hon kom till hemoglobinvärdet konstaterade hon att det nog var dags att göra en liten utredning i varför det fortsätter att sjunka, så jag blev skickad till centralsjukhuset och labben för prover som blev skickade till Uleåborg.

Inte förvånar det ju att det är lite tröttsamt och tungt att bara ”vara” just nu. Sa åt Tony att jag önskar att jag bara kunde ”fungera”! Vara en bra fru och mamma som skulle orka ta hand om sin familj och hålla hemmet snyggt. Just nu orkar jag ingenting. Att skriva ett inlägg i den här längden är redan tungt, dels att för att jag håller på att somna varannan minut och dels för att huvudet inte kan fokusera på texten, men jag vill skriva och dokumentera, för mig är det så viktigt!

Och här en glimt av det som ska bli flickrum, men som för tillfället bara får vänta eftersom jag är så trött, i går orkade jag hålla på i ungefär 15 minuter, sen tog det stop.