Det är tunga dagar just nu. Jag är som vanligt, skrattar som vanligt, kanske till och med mer än vanligt vid närmare eftertanke, måste vara en bieffekt, men ingenting känns som vanligt. I mitt huvud går ständigt tankar kring förlossningen som en jargong – jag vet inte hur jag vill att den här babyn ska komma ut!
För det finns bara två alternativ: Vaginal förlossning och kejsarsnitt. Och hur jag än vänder och vrider på det så medför båda två alternativen troligen jobbiga bieffekter, såklart, jag ska ju föda barn – det mest livsfarliga man som kvinna kan gå igenom som inte innefattar extremsporter. Men om man ser på mina förutsättningar, så är prognoserna inte särskilt lovande i vilket fall som helst.
Vid ett skede var jag bombsäker på att jag skulle be om ett kejsarsnitt, bönfall om jag så måste. En vaginal förlossning fanns inte ens på kartan med tvåan, på grund av mitt framfall och rädslan för hur det skulle påverkas av att föda den ”naturliga vägen”. Jag har besökt fyra olika läkare, som alla sagt lite olika saker, men den jag litar på mest av dem har tyckt att jag ska försöka föda vaginalt, för att jag inte ska sitta där sedan, men både ett ärr i magen, och ett framfall som ändå finns kvar. Det ”positiva” med vaginal förlossning är det att om jag skulle ”gå sönder” där nere, så är misstaget de gjorde vid förra förlossningen möjligt att korrigera på plats, går jag inte sönder så ska vi vänta ett halvår, för att sedan diskutera kring en operation.
Vid ett kejsarsnitt så blir det också tal om operation i ett senare skede, för högst troligen så går framfallet inte tillbaka av sig själv. Men då kommer vi ju till faktumet att jag kommer gå omkring med ett sår i magen under sommarmånaderna, oförmögen att lyfta Elmer, eller ens gå ut med Rosa den första tiden. Det går med nöd och näppe så länge Tony är hemma, men redan nu tycker jag det är så hemskt att neka Elmer famnen när jag inte orkar lyfta honom lika mycket som förr. Dessutom kommer ju blodproppsrisker med kejsarsnitt, samt det faktum att magen helt och hållet kan sluta fungera, för mig som redan lider av otroligt nedsatt mag- och tarmfunktion så skulle det innebära en katastrof.
Det är otroligt svårt. Vissa dagar känns det så självklart att det är kejsarsnitt det ska bli, medan det andra dagar inte ens kommer på fråga. Vissa dagar känns det så hopplöst att jag bara önskar att det ska finnas ett tredje alternativ, och det finns det ju inte. Ut kommer hon ju, på ett eller annat sätt, men jag är så rädd för komplikationer, och rädslan jag bär på föder ännu mer rädsla, och då blir jag rädd att rädslan i sig är det som gör att det blir komplikationer, om ni förstår vad jag menar.
Nykläckt Elmer. Efter en förlossning innan vilken jag inte ens hade funderat på att något kunde gå snett.
Sara Rasmus 
Jag har två barn, blivit snittad med båda(planerat). Med första hade ja så sjukt efteråt speciellt under bb tiden som varade i fyra dagar kunde endast ligga på rygg och fick så mycket värkmedicin som det bara var möjligt. Kom hem och kunde inte ens skratta fick inte heller bära mer än bebisens vikt de första 3-4 veckorna. Med första och andra barnet var det som natt och dag. Med det andra barnet så kunde ja svänga mig från sida till sida redan samma kväll och tänka sig jag ville upp och ga då också och blev snittad på morgonen. Jag kunde amma på sida och byta sida också helt utan hjälp. Kom hem och fick inte bära storebror på 3-4 veckor men nog kunde han ju vara i famnen endå bara jag satt ner och någon satte honom i min famn. Maken var pappa ledig 3 veckor så det gick ju hur bra som helst. Efter 3veckor kunde jag bära storebror utan att det kändes någonstans. Men kanske det är annat när man har framfall, vilket jag inte hade. Lycka till hur det än blir 🙂
GillaGilla
Måste ännu tillägga att om jag var i din situation skulle jag kanske nog överväga vaginal förlossning just för att om du spricker så kan de fixa det som blev gjort dålit vid förlossningen och kanske då slippa en operation i senare skede istället för att först bli opererad i magen och då veta att du säkert har en till operation att vänta. 🙂
GillaGilla
Vid förra förlossningen skulle det stå
GillaGilla
Födde själv med planerat snitt och det gick riktigt bra utan några komplikationer. Visst hade jag ju ont men skulle säga att jag nästan hade mer ont efter en annan operation året innan då jag hade 3 betydligt mindre sår på magen. Kunde relativt fort börja gå ut på korta promenader och jag fick ta sprutor för att minska på blodproppsrisken. Visst har jag ärr kvar från båda operationerna, men det är ju inget man går runt och visar upp för folk annat än i simhallen och liknande, och jag skäms inte för ärren eftersom båda operationerna ledde till att vi idag har vår fina dotter! 😍 Lycka till hur du än väljer att göra!
GillaGilla
Jag är också snittad med båda. Med enbart goda erfarenheter. Jag har varit riktigt bra i skick efter båda snitten! Fått påminna mig sj att ta det lugnt å komma ihåg värkmedicin. Men det kan ju variera så otroligt från person till person som me allt annat. Syrran va jättedålig efter sitt snitt tex. Men även med andra barnet då storasyster bara var 1,5 tyckte jag inte det var nåt problem. Men då hade mannen möjlighet att vara hemma 3 v oxå. Jag håller med ”s” ovan ändå om du vill höra min åsikt. Försök vaginalt, då kan det ju hända att du inte alls behöver ngn op efteråt om jag förstått rätt? Hoppas Allt går så bra som det bara kan vad du än väljer i slutändan! Elmer å vår lillebror e födda nära varandra, så kul att få läsa om hur ni har det! Stort lycka till sen! Hur du än gör så får ni ju en underbar liten baby att älska!😊
GillaGilla
Jättesvår fråga!! Jag har själv fått höra redan efter Sagas födelse att om och när vi ”skaffar” fler barn så kommer jag FÅ välja kejsarsnitt om jag vill, pga att det var så traumatiskt första gången. Men nu, trots att jag inte är gravid, känner jag ändå att jag kanske skulle välja vaginalt nästa gång? Däremot kommer jag verkligen göra ALLT för att få igång förlossningen naturligt denna gång. Nu har du ju inte samma situation som jag, men ville mest skriva och säga att är jättebra att du SKRIVER om detta, kanske någon kommer med en superb synpunkt som just du känner att gör valet lite enklare? Personligen tror jag att jag skulle välja vaginalt i din situation, med tanke på de punkter du beskriver. Kram, hoppas du känner att du finner rätt val! ❤
GillaGilla