Nej hörni! Idag har hittills varit en sån där dag man helst av allt bara sovit sig igenom (förutsatt att man kunde sova, vill säga). Elmer hade kissat ner sig och vaknade av det klockan 05:20. Tony, som skulle till jobbet bestämde sig för att det var ett smart drag att stiga upp precis när jag lyft över Elmer till vår säng och bytt blöja och pyjamas – att stiga upp ur sängen när Elmer är halvvaken är aldrig ett smart drag. Groggy efter en påfrestande natt med många uppvaknanden dels på grund av mitt preggofierade tillstånd, och dels på grund av Elmers oförklarliga uppvaknanden ser jag genom halvslutna ögon hur en sömndrucken, och egentligen allt för trött liten man hasar sig ur vår säng och sätter av efter Tony. Jag somnar om och vaknar en halvtimme senare av Tony som säger att han är tvungen att gå.

Fram till nu har dagen mestadels bestått av gnäll, tjat och dåligt mammasamvete. Elmer har tryckt på ungefär 150 nervknappar samtidigt och hög på hormoner som jag är, är jag väldigt lättantändlig. Inte många mammapoäng för min del idag. Vi har hittat på så många aktiviteter som jag bara orkat med, byggt lego, gått ut med vagnen och Rosa (resultat: allt för många sammandragningar, och de nyligen upptäcka foglossningarna), varit i parken och rutschat, jätteskönt då jag egentligen bara behövde säga ”kokkoooo” och kika fram bakom rutschbanans alla hörn, tills Elmer fick för sig att han minsann skulle bada i den kalla bäcken som löper under och på vardera sidorna om en liten bro påväg mot oss. Fick springa efter honom, plocka upp den plötsligt alldeles slappa, vilt skrikande 13 kilos kroppen (han vet hur han ska göra sig tung!) och trycka ner honom i vagnen med löfte om att vi nog skulle bada hemma sen!

Sagt och gjort, vi badade, och duschade, inte jag den här gången, men Elmer desto längre. Han älskar verkligen bad. Innan det åt vi lite lunch, hade lyckats röra ihop min bästa köttfärssoppa med färskost under tiden Elmer sprang omkring med sin dumper fram och tillbaka över hallgolvet. Och nu har ungen äntligen somnat! Jag är alldeles förtvivlat slut och det enda jag skulle vila göra är egentligen att städa, och fortsätta ordna upp i lillans rum, men något säger mig att jag kommer kapitulera för soffan, och bara sova tills Elmer vaknar och rumban åter börjar.

Ibland har jag så innerligt önskat att jag kunde byta kropp med denna lurvboll för en dag. Att få rulla ihop sig lite varsomhelst, som t.ex. mellan husses ben som på bilden här nedan. Äta, sova, leka, och med någon som ser till alla dina behov. Lyxhund.