”Inga vappenballonger här inte!”

Mer ofta än sällan får jag inse att det är vi föräldrar som styr hur enkelt/svårt vi gör det för oss när det gäller barn och uppfostran. I 95% av fallen är det faktiskt lite av en ”som man bäddar får man ligga situation”. Några exempel:
– Elmer skulle inte ha en aning om vad en bulle är och skulle inte sitta vid bordet och entusiastiskt ropa ”bujje!” eller ”kekk!”, när vi har kaffegäster över om inte vi fallit för trycket den där ena gången och låtit honom smaka på dendär vetebullen eller havrekexet.
– Han skulle int gå och gnälla efter nappen nu när vi försöker bli av med den, om vi inte någonsin introducerat den.
– Han skulle inte peka uppmanade på saker i butiken om vi inte någonsin gett honom något att hålla från leksakshyllan, som vi sedan köpte med oss hem.

Och femtioelfte punkten på listan över saker sagt innan jag blev mamma som jag får äta upp nu är: ”Hos oss blir det inga vappenballonger!”.
Jag måste säga att jag inte kommer ihåg en enda gång från då jag var liten, som pappa eller mamma köpt mig en sån där folieballong från torget som någon gubbe kunde gå omkring med i hundratal, fastknutna i hans armar. I huvudet ekar bara pappas ”de är onödiga och dyra, och om några dagar så är de helt tomma på luft!”. Nog händer det att jag ändå haft någon ballong hemma, men då är det någon annan snäll typ som köpt en åt mig.

Från att jag uppnått vuxen ålder och börjat tänka på barn så har jag alltid sagt att mina barn sannerligen inte ska ha några onödiga marknadsballonger, och att jag inte förstår mig på hur föräldrar köper såna till sina barn. Vilket slöseri!

För tre dagar sedan var vi och handlade till Prisma, Tony åkte till Tjeckien på golfresa idag och var i behov av chinos och shorts inför resan, så vi lät Elmer springa omkring mellan klädraderna i stället för att sitta fast i kärran. Vi gick omkring och tittade på skor, han och jag när hans ansikte plötsligt skiner upp i ett strålande solskensleende och han utbrister: ”ONNE!!!”. För ett ögonblick står jag och blinkar och försöker koppla hans ord med något som kunde finnas på en klädavdelning, men så vänder jag mig om och ser ett hav av folieballonger några rader bort i gången. Elmer ropar än en gång ”ONNEEEEE!” och springer ditåt med sitt lilla pekfinger i skyn. Han stannar och tittar upp mot ballonghavet och får syn på en ensam ”Blixten McQueen” i skaran av alla monster, superhjälteprints, ugglor och Pokémons (som tur tog någon den sista Pikachun, annars hade väl jag köpt den åt mig själv…), och han nickar förtjust ”biilen”. Och det var som om något i mig bara brast, och rann ut och smälte alla taggiga isberg, och med den mjukaste mammarösten hör jag mig själv säga ”Vill du haaa bilen?”, varpå jag går fram till ställningen där ballongerna är fästa, och lösgör Blixten.

På vägen tillbaka till Tony återfår jag fattningen lite, lite som att komma ur en trans antar jag, vänder på brickan med prislappen – 7,95€, för en väldigt icke-miljövänlig folieballong med lite helium i. Meddelar Tony att vi ska nog inte köpa den, men att vi fäster den i vagnen så länge vi handlar klart så har Elmer något att titta på under tiden. Elmer hade i princip redan glömt den. Vid kassan glömmer såklart Tony att den sitter fast i vagnen och går igenom utan att betala för den, i all sin skam när jag väl påpekar att vi glömde ballongen så köper han den såklart, och vips hade jag brutit mitt löfte till mitt 22-åriga jag. Tji fick jag!

Och ja, Elmer tyckte den var rolig i ungefär 5 minuter här hemma, sen dess har den stått orörd, så jag håller fortfarande med om att de är fullkomligt onödiga.

18197546_10154681528208121_37249762_n.jpg

Annonser

2 thoughts on “”Inga vappenballonger här inte!”

  1. Så bra skrivet, det kunde vara jag som skrivit detta inlägg. Precis sådär tänkte jag också innan vi fått barn. En annan sak som jag var helt säker på att inte köpa till mina pojkar var knallpistoler, bössor eller något slag av skjutvapen. Men så hände det att vår fyra-åriga son satt vid bordet och hade bitit sin knäckebröd till en pistol och sköt runt. Jag blev ju helt bestört. Nästa gång vid matbordet hände lika och han gick nog ofta med någon sak och lekte att det var en bössa. En dag kom pappa hem från jobbet och hade varit via butiken och köpt en bössa åt sonen och sa att det är nog bättre han skjuter runt sig när han är liten än att han sen i vuxen ålder måste testa det han inte fick som liten. Idag är sonen polis och tog nog ingen skada av att få leka med pistol eller bössor som liten 🙂 Som mamma växer man i rollen varje dag, vi har en viss bild i huvudet hur vi vill ha det men av någon konstig anledning så programeras bilden om och blir något annat. Men ”roko” ha som int kan änder se 🙂 Trevlig valborgs helg till er!

    Gilla

  2. Ja, många saker får man nog äta upp. Skrattade ändå lite åt hur olika förhållningssätt man kan ha just till första maj ballonger för hos oss var det JAG som idag insisterade på att vi skulle åka till stan för att SÖKA efter varsin ballong till barnen. Haha. Nå, det har att göra med att det är en så stark tradition för mig och är så kopplat till att få en ballong i kajasniemi parken på första maj var en av en av årets stora höjdpunkter. Men I get the point. Gällande vissa saker ger man medvetet efter, tänker om och tänker annorlunda. Gällande andra är man kanske lite lat eller har inte ork att vara principfast. Ibland måste man välja sina strider.
    Trevlig Valborg och första maj till er!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s