Med lite sorg i hjärtat men samtidigt en barnslig nyfikenhet över vad som händer härnäst får jag bara konstatera att vi inte längre har någon liten fågelunge här i huset.

Lilla M, eller Miriam som hennes namn ju faktiskt är, har gått från en liten plutt på 50cm och 3525g, till en liten klimp på 58,5cm och 5735g på två månader – det ni!

Hennes hår som först var nästintill svart har betydligt ljusare och glesare, allteftersom huvudet vuxit. Hon är fortfarande väldigt lik mig som baby, men vi har börjat se många drag från pappa också. Hon är väldigt stark i kroppen och trivs inte längre att ligga som en bebis i famnen utan vill helst vara upprätt och se världen.

Hon började le medvetet redan vid 4 veckor och nu strålar hon som en sol och pratar så fort man tar kontakt. Magknipet har också börjat släppa, och hon sover något bättre om dagarna. Om nätterna har hon fattat att man ska sova en dag ett, vanligtvis sover hon 5+3+3, men rekordet kom förra veckan då hon sov 8,5h i ett streck. Ni kan ju gissa om mina bröst värkte! Somnar gör hon även ungefär samtidigt varje kväll, mellan 8 och 9, precis som storebror. Hon är en total motsats till Elmer när han var i hennes ålder!

Vi har fått byta upp till storlek 62 redan, hon ser ut att bli en sån där mjuk och gosig liten sak och har redan fått de där underbara babyvalkarna på låren. Tony skämtar om att det finns åtminstone 200g i vardera kind, och även om det inte är helt sant så ligger det nog något i det. 🙂

En av de nöjdare små liv jag träffat på, med ett leende som lyser upp vilken grå höstdag som helst. Vår Miriam.