Ja, om det är någon som undrar om jag sover på nätterna så blir det inte mycket av den varan just nu. Det blir inte mycket sovande någon gång, för att vara riktigt ärlig. Här kommer en fin liten lista i punktform över de mest enerverande ljuden under nattens vakna timmar.
– Elmers ihärdiga sugande på nappen som övergår till ett smackade, nästintill kluckande läte. Detta rakt i örat på mig efter att han kommit över i vår säng och tagit upp hela mitt sovutrymme, inklusive min kudde, och lämnat mig med ca 30cm kvar att ligga på.
– Tony som plötsligt börjar snarka högljutt som för att ytterligare förtydliga det faktum att jag är alone in this world om natten, med två vakna barn. Man får nästan sparka honom för att få en reaktion…
-… och när man väl fått den kommer den i form av ett sömngångarmumlande i stil med ”Va e de här för crap…?” Varpå gubben ligger kvar i en konstig position med huvudet en bit ovanför kudden, innan han skrattar till och somnar igen. Kul.
– Babylarmets skrapande ljud när man väl kommit så långt som till toaletten för att pumpa, som bekräftar att den reagerat på Miriams bökande, gnyenden. Plötsligt duger den där andra hälften av flaskan man försökt truga i henne den senaste halvtimmen.
(morgonpigg typ med småbilar i högsta hugg)
– De gnälliga, trötta orden en timme efter att man själv äntligen somnat om ”mamma stiga opp..! Ja vill haa mjölk, vill ha vatten!”, som vittnar om att man knappast får mycket mer sömn denna natt, för trots att ongen är svintrött, klockan är ju för sjutton bara halv 5, eller 5, i sällsynta fall kvart över, så ska han prompt upp och ”leka bilar!”. Och försöker man hålla kvar honom i hopp om att somna om kommer världens illvrål och ännu mer ”mjöööölk, mjöhööölk!! Vill haaaaaa!! Stiga oooooopp!!!”
Nu vill jag gärna höra om era nätter. Jag behöver veta att jag inte är ensam med småbebisar, lättväckta tvååringar och djupsovande män! Håller på att bli galen!
Sara Rasmus 
Jonej, här har du en till som nog inte är bortskämd med sömntimmar. Vår 2.5-åring vaknar fortfarande på nätterna, och kommer gärna till vår säng nångång under natten, och märker han att jag ammar lillasyster bryter han oftast ihop totalt. Sen då jag lyfter henne till spjälsängen för att undvika att hon får en spark i huvudet, slutar det typ alltid med att hon är klarvaken. Däremellan försöker jag, precis som du få liv i snarkande sambon, i hopp om att själv hinna somna innan snarkandet fortsätter. Lyckas sällan. Skönt iallafall att höra att man inte är ensam!
GillaGilla
Jo, även om jag lider med dig är det skönt att höra att man inte är alldeles ensam. Kämpa på!
GillaGilla
Här har ”stora barnen” börjat vakna mycket om nätterna så vi har delat upp oss som så att mannen sover i gästrummet och har ansvar för äldre barnen. Ofta slutar natten där med att de tre sover i en 120cm säng. Jag själv sitter oftast stora delen av nätterna med bebis i famnen eftersom han ofta för så mycket uppstötningar att han måste ha huvudet jätte högt för att kunna sova. I praktiken vakar jag största delen, slumrar till så gått det går mellan varven.
Kämpa på!
GillaGilla
Uff… Låter som att du också behöver lite extra krafter och kämpa på! Tänk egentligen vad man klarar som mamma.. Skulle man inte veta att det nån gång går över så hade man blivit tokig..😩
GillaGilla
Nej ensam är man knappast om någonting. Här har det varit nattvak mer eller mindre sen jag fick första barnet. Vi har delat upp det så att min man får sova på nätterna om det inte är riktigt kris. Han behöver sömnen bättre än jag och skulle vi inte göra så så skulle vi inte ha kunnat ha så många barn. För mig skulle det kännas som en mycket större förlust än förlorad sömn. Men naturligtvis behöver jag också sova. Ibland tar jag en liten lur på dagen och hinner då med mindre hemsysslor. Min man får då vara extra energisk när han kommer från jobbet för att vi ska hinna ikapp. På helgerna tar jag ibland sovmorgon men oftast fungerar jag hyfsat bra trots lite sömn. Just nu får jag oftast sova ganska bra men genom åren har jag haft många perioder då jag har sovit bara några minuter åt gången pga ammande barn som fått för sig att jag är deras napp. Man klarar så mycket mer än man tror och för mig har det känts bättre att försöka ge min man så bra nätter som möjligt, en sorts kärleksgåva, istället för att hinna bli irriterad innan jag skakat liv i honom. På det här sättet har jag en pigg och energisk man som kommer glad hem från jobbet och sprider en positiv atmosfär i hemmet istället för att båda föräldrarna är trötta. Jag vet att det här inte skulle funka hos alla för många mammor behöver mera sömn än jag för att orka men alla kan säkert hitta något sätt för att klara situationen.
GillaGilla
Vi har två var som både sover och alltid har sovit helt ok, men de perioder sömnen varit sämre så har vår räddning varit extrasängen i barnens rum. Det är trångt som sjutton där med tre sängar i ett litet rum, men på så sätt får oftast en sova gott för sig själv eller med ett sött sovande barn. För att få slut på tuttandet, sluta med tutten! Det är kämpigt två tre kvällar, men sen går det oftast bra!
GillaGilla
Min 1 månaders tös har helt svängt dygne så hon är vaken på nätterna o håller mej uppe till 6-9 på morgonen.. pappan snarkar som en cirkelsåg och vaknar int fast man sparkar..
GillaGilla
Oj hemska saker! Fy så tungt! Kämpa på! Det vänder.. En klen tröst men det är sant. Kram
GillaGilla