Månad: februari 2016

Denna vecka har Tony kvällsskift och eftersom min systers pojkvän Mike numera spelar i ett av Kokkolalagen KPV så passade det ypperligt att syrran hakade på med honom och kom hit för att spendera kvällen med mig och Elmer så länge Mike tränade. Anna var i USA under praktiskt taget Elmers tre första månader, hon missade en del, men desto mer har hon ju att ta igen. Det är ju nu det börjar hända saker på allvar i hans utveckling.
Och vilken naturbegåvning hon är sen, min lillasyster, och det häftiga är att trots att de båda känt varandra under en så kort tid så skiner Elmer upp varje gång han ser sin moster, och han är så lugn när han får vara med henne.

Det är så fint med en syster, det skiljer fem år på oss men de senaste åren har den skillnaden suddats ut till nästintill ingenting. Faktumet att hon är Elmers moster är en alldeles fantastisk känsla.

Kunde i lugn och ro gå ut med Rosa ikväll så länge Anna stannade inne med Elmer, och när jag kom tillbaka hade han slocknat i hennes armar. Det enda jag behövde göra var att mata honom, för grovarbetet hade ju hon gjort. Gissa vilken mammalyx sen då Tony stiger in genom dörren tidigare än vanligt, lagom till att Elmer har tagit sin sista slurk och återgått till att sova sött. Nu sitter vi i varsin soffa och har catchat upp lite, jag planerar morgondagens shoppinglista då jag bestämt mig för att börja planera vad vi äter om dagarna, Tony är ledig resten av veckan…
Ja, vissa dagar är verkligen magiska, idag är en sån dag!

Ni minns ju att jag startade en bloppis nyligen? Jag sänkte priserna lite och flyttade samtidigt produkterna till Syrrans Garderob. Här kommer ni till min sida!
Happy shopping!

När blev du mamma?
Den 15.10.2015. Hade fyllt 25 tre månader tidigare.

Hur många barn har du?
Hittills har jag Elmer.

Var graviditeterna planerade?
Ja! Och efterlängtad!

När berättade du om graviditeterna?
Åt våra närmaste kunde vi inte hålla oss särskilt länge. Tog testet när vi bodde hos svärföräldrarna under renoveringen av vårt hus, så svärmor fick veta först då jag inte kunde dölja min glädje när jag kom ut ur badrummet. Sen ringde jag min moster, min mamma och pappa och så fick Tony veta när han kom hem från bygget.

Hur många barn vill du ha?
Tidigare tänkte vi oss 4, nu har vi gått ner till 2. Högst troligen stannar vi väl på 3 barn. 🙂

Tätt ihop eller långt isär?
Tätt! Så fort jag känner att kroppen orkar och är starkare skulle jag kunna tänka mig ett till barn. Det får gärna vara under 2 års skillnad mellan barn 1 och 2..

Har du oroat dig mycket under graviditeterna?
Inte något särskilt, nej. Han låg på tvären rätt länge och såklart han man oroa sig för att förlossningen skulle komma igång och det skulle bli komplikationer med tanke på läget han låg i. Annars oroade jag mig egentligen bara för att han skulle vara allergisk mot Rosa, eller att Rosa inte skulle acceptera honom. Men utöver det, inget avsevärt.

Hur var graviditeterna?
Tyckte inte alls om att vara gravid, och det är kanske det jag ser minst fram emot sen när vi funderar på nästa barn. Kände mig tung, olustig och som en fånge i min egen kropp så gott som hela tiden efter ca vecka 25. Gick upp över 20kg allt som allt och hamnade på sjukledigt en månad innan mammaeledigheten började på grund av att Elmer låg och spände ut sig i tvärläge.

Gillade du att vara gravid?
Svaret har ni ju ovan. 😉

Visste du vilket kön det skulle bli?
Jo, det var rätt så tydligt även för oss ovana ögon att se vem som gömde sig därinne. Men skulle vi inte sett det själva hade vi nog tagit reda på hursomhelst. Nästa barn skulle jag vilja hålla en överraskning, men Tony tror inte att det går.

Apropå förlossningar. Hur har de varit?
Rätt lång och utmattande, enligt mig traumatiserande, enligt pappren normal.
Läs om den här och här.

Hur var första bebistiden?
Har ju skrivit rätt mycket om det. Men rent ut sagt skittung! Elmer hade kolik och sov knappt något alls de första två månaderna. Amningen funkade aldrig och dagarna var fyllda med att mata, pumpa, vagga och byta blöja. Alla ens egna behovs sköts åt sidan och man gick omkring som en zombie med skuldkänslor dagarna i ända.

Hade ni bestämt namnen sedan innan?
Elmer skulle egentligen heta Tim, och före det var bland annat Wilton, Milner och Adam på listan. Men han blev en Elmer – efter att svärfar under hela tiden jag var gravid kallat typen i magen för Elmeri gick det inte att få bort. Tim Elmer Johannes.

Ett råd till blivande mödrar?
Förvänta dig inte en rosa babybubbla och en dans på rosor de första månaderna, högst troligen blir du besviken och frustrerad. Det realistiska är sömnskuld utan dess like, någon typ av magknip, eventuellt lite krångel med amningen och känslan av att inte räcka till. Eller så får du en bebis som äter, sover och skiter som Skalman, och som inte gråter förutom vid absoluta nödfall. Då får du bara skratta dig lycklig över att du hör till extremfallen och vara tacksam över det, tro mig, vi morsor som haft ovanstående problem kommer bara vara glada för din skull!
Våga be om hjälp och konstatera att du närmar dig bristningsgränsen (be alltså inte om hjälp när du nått den utan lite före, helst), och ta emot kloka råd när du får dem (folk vill så gärna hjälpa och komma med sina tips) men förstå att du får stänga öronen när du anser att du vet vad som är bäst för ditt barn, för det vet du, alla gånger.

Nu behöver jag hjälp av er som använder Wordpress, skulle vilja ha följande saker till höger om min blogg, men LYCKAS inte för något få det att funka!:

– Länk till Bloggtoppen.fi och Finlandssvenska bloggare (japp, har fått länkar av båda sidorna redan.)
– En bild med kort information om bloggen under.
– En bild som länkar till min Facebooksida
– Gärna synligt instagramflöde också..
– … och att ”populära inlägg”-kategorin skulle funka som den ska!

Anyone? Blir tokig!

Läste Nadias senaste inlägg, och precis som inläggets syfte var så sved det ordentligt, särskilt delen där 12 flyktingbarn drunknat. Jag måste vara helt ärlig, skulle detta vara en tid innan Elmer, så skulle det varit mycket lättare att bläddra förbi en sådan nyhet än vad det var nu. Här sitter vi i våra varma hem, kylen innehåller oftast lite mer mat än vi hinner äta upp, allt som oftast glömmer vi kolla den överfulla frysen, vår säng är 160cm bred och Elmer har ett alldeles eget rum som väntar på att tas i bruk – till och med Rosa, vår hund har 2 sängar och en säck full med relativt dyr hundmat eftersom vi vill ge henne det bästa. Dagarna går förbi utan att vi något desto mer ger flyktingkrisen en endaste tanke. Här i Finland är flyktingförläggningarna överfulla, men det är inget emot det som händer längre söderut, där folk mister livet varje dag, varje timme.

Här ligger vår egen lilla skatt och sover som en prins, ovetandes om det hemska som sker, alldeles utanför dörren, för det är ju precis så det är, så länge ingen gör något och så länge vi frenetiskt blundar så är det precis där all denna hemskhet kommer förbli, precis utanför dörren!

I mitt huvud surrar nu ”hur kan man hjälpa, vad kan man göra?”. Jag och Tony har några gånger bollat med tanken på att ta in en flyktingfamilj under vårt tak, resonemanget var att varför ska vi ha ett så stort hem när de inte har något alls. Men här är jag ärlig igen – jag tror inte det någon gång kommer hända, för vi är som de flesta nordbor, rätt reserverade av oss, och trots att man tänker tanken, så är det svårt att komma till skott. Men vill ni göra något så hade Nadja också ett bra svar på det, här nedan delar jag hennes text:

”Men vill ännu berätta om ett mail jag fick idag av Malin. Hon berättade om den fina lilla välgörenhetsföreningen Nada-Nord. Hela verksamheten är på frivillig basis och alla insamlade pengar går direkt till hjälparbetet. De gör ett otroligt jobb och har jobbat baken av sig på bland annat ön Lesbos, där de tagit emot familjer på flykt. Teamet består av sjukskötare, präst och biståndsarbetare. Alla har de rest på egen bekostnad för att ge av sig själv till de som just då behöver dem som allra mest. Omplåstring, torra kläder, lugnande ord eller en värmande kram. Det är så himla fint!

Denna fredag åker Malins pappa och farbror till Lesbos med nästa team av volontärer. Hjälp dem att hjälpa köpa mat, regnkläder, värmefiltar och tält. Samtidigt stöder du den grekiska handeln där Nada-Nord inhandlar varorna de sedan distribuerar. Och som pricken på i:et så hjälper du dej själv att lätta på samvetet lite grann. Win. Win. Win.

Mera info om Nada-Nord och deras hjälteinsatser finns här. Kontonumret för inbetalning är FI9755670720109853 och referensnumret för båtflyktingar är 4006. Att betala in via mess är lätt som en plätt!”

Efter gospelövningen idag gick en av medköristerna förbi mig på vägen ut och tackade samtidigt för en välskriven blogg. Du anar nog inte hur glad jag blev över dina ord, och nu efter det mötet blir jag såklart sugen på att veta vem resten av ni 200+ människor som kikar in här dagligen är!

Vill verkligen anstränga mig för att det ska finnas något att läsa här varje dag, men lyckas inte alla gånger. Det är väl så det är med en liten, han kommer alltid, alltid, alltid först, såklart. Men jag hoppas ni kikar in ändå, lämnar ett fotspår i kommentarsfälten så jag har något att läsa eller svara på när jag loggar in.

Så nu får ni gärna berätta för mig här:
Vem är ni?
och
Vad skulle ni vilja läsa om?