Sara Rasmus

Elmer blev med vrålåk här i veckan. Han har varit så frustrerad på att han bara kan stå upp och inte kommer någon stans sen och man riktigt ser hur han vill så mycket mer än han kan ännu. Så han fick en gåstol! Alltså tacka vet jag nya bekantskaper! 🙂

Det tog inte många gånger innan han förstod vad man skulle göra. Och nu är han minsann överallt! I morse utforskade han en av kökslådorna, snabbt som bara den fick jag ta bort knivarna därifrån!

Var noga med att kolla om han skulle börja stå på tå, men nej, han har nog fotsulorna rätt bra i golvet.

Teamwork!

”…och vad har vi här då?”
Tallrikarna är näst på tur att få byta plats, eller så måste vi skaffa barnlås.

Det positiva med en gåvagn är absolut det att Elmer får lite mer frihet och ”ny mark” att utforska, han är nöjdare och trivs verkligen bra i den ett bra tag.

Det negativa, eller kanske faktumet, är kanske det att han inte vet hur man backar, så tro inte att du får mycket mer frihet, för du måste hela tiden styra honom ut från saker han kört in i. 😉

Tack Sarah! Det här var super!

Inne i veckan fick jag halvdagsbesök av min farmor. Hon hade med sig sirapslimpa och massor med energi att avsätta åt Elmer. Ibland, när man haft en liten typ fastklistrad vid en nästan 24/7 så är det så otroligt skönt när någon annan kommer och umgås med Elmer. Jag borde verkligen lära mig att ta tupplurer under tiden, men jag vill ju också umgås!

Min vän Jenna sade samma sak åt mig en gång också: ”Du måste ju passa på nu när du har folk här som sköter!” Men det är ju just det; plötsligt har man folk hos sig, inte bara småfolk som kräver massor, utan såna i ens egen storlek som man faktiskt kan föra diskussioner med!

Fammo hade med sig sirapslimpa, tack fammo, den är redan slut! Och jag hade sådär pyssligt nog köpt lite bullar, vilket jag så gott som aldrig gör!

Hämtade även ut ett paket på posten, vad det innehöll får ni se i senare inlägg – mycket spännande på gång nu ska ni veta, people!

Det är lustigt vad så lite som ett besök kan göra med ens energinivå och humör. Mådde så bra resten av dagen, verkligen en skön dag hade vi!

Häromdagen var det så varmt och torrt att Elmer fick sitta ute och testa gräsmattan (mossmattan) några minuter innan Tony kom hem från jobbet. Som.han.njöt. Första gången han fick känna på gräs och han satt i evigheter och bara ryckte upp det torra gräset och försökte stoppa det i munnen. Solen sken och värmde och livet kändes sådär hoppfullt och underbart.

Det är när man gör nya saker med barnet som man märker hur kort den där inomhustiden är då man mest gör samma saker. Perfekt tajmat att ha en liten en född i oktober, förhoppningsvis kryper han alltså innan det är riktig gräsmattesäsong. Måste bara komma underfund med hur jag skyddar honom för solen, eftersom ett UV-tält nog knappast är någon vits att köpa då han ändå kryper ur det på tre sekunder. Hur gör ni på somrarna? Vad använder ni för olika typer av solskydd?

Elmer säger ”mamma”. Tydligt och klart. Dock endast när något är, jaa.. inte så bra. När han är trött, gnällig, rastlös, hungrig, då är det mamma som gäller, så jag antar att han förknippar mig med alla dom där känslorna. Not really there yet, med andra ord.

Något han däremot endast gör när allt är frid och fröjd och han är sugen på lek och bus är att öva på ”pa pa pa pa”, inte lika tydligt med getting there. Han vet precis vad som gäller med pappa också, men här är det bara sånt som är positivt.

Mig rör det inte en smula, är så glad att han förknippar pappa med allt som är bra. Om han sen vänder sig till mamma när han är trött och ledsen – fine det med! Det är så häftigt att han ser oss som två olika källor till hans behov!

Elmer och Tony kollar hockey innan läggdags – like father like son. Skulle vara skönt om även sonen kunde somna framför teven lika enkelt som fadern dock.

Hos fammo och faffa. I pappa famn är det i princip alltid roligt!
(Nej, jag har inte satt strumporna sådär och ja, det är en enhörningszebra på strumporna – loppis rules!)

I flera långa minuter kan han bara sitta och låta fingrarna (och munnen) och de stora blå fara över små, små detaljer som små band och tvättlappar på leksakerna. Han är så otroligt inne på detaljer den här!

Och OJ så skönt det är att han sitter sen! Så länge han gör det hålls han nöjd ca 10 minuter längre och det ska ni veta, det är värdefull tid det!

Gäller dock att hålla lite koll för blir han för ivrig så glömmer han hur man säkrast kommer ner med magen på marken igen. Så ett par gånger faktiskt har man fått lyfta upp en skrikande son för att han slagit i näsan eller dylikt. Det är väl bara en period som alla andra antar jag, och som jag säger när han står på nästan: ”Ja, inte var det första gången, och det är definitivt inte sista!”

Alltså denna röra! Tänk att nu börjar det! Det där omtalade kaoset då inget är på sin plats fast hur många gånger man än plockar upp på samma dag. Snart ger man väl upp, jag har hört att man gör det till slut. Bara ger efter för röran alltså. Längtar tills jag får känna den friden, att bara kunna släppa det.
Hur många av er läsare har kommit så långt redan?

Elmer går det ju ingen nöd på iallafall… 

Häromdagen räknade jag mina målarpytsar och konstaterade att jag har 16 olika färger av Vintage Paint! Snart har jag ju prövat alla! Tycker det är så roligt att ha färger hemma ifall andan faller på att måla något. Hittills har både stolar och gungor och krukor och ramar fått sig lite målstänk! Har en tavelramssamling som snart kommer åka upp på vägen så fort jag får tummen ur och beställer foton från ifolor.fi.

Igår började storstädningen inför Storby/Kyrkbacken-Loppisracet här i juni, SÅ mycket ska rensas bort har jag tänkt! Är så trött på alla småsaker som ligger överallt!
Så igår flyttade jag ut en av våra metallhyllor från IKEA på glasterassen. Har länge tänkt att de ska få stå där med en massa krukor med örter och blommor i. Måste bara hitta blommor som tål terasshetta – tips?

Var dock så trött på järnhyllan som den var så jag tog upp första bästa färg (faktiskt bokstavligen så bestämde jag mig att den första färger jag drar upp så blir det!), och fram kom Stone Grey. Eftersom färgen fäster bra på de flesta ytor var det ju bara att börja måla. Ville dock inte ha hela hyllan målad så det fick själva ”skelettet” om man kan säga så. Här har ni hyllan utan färg och med ett varv av färger Stone Grey. Tänker mig sen brokiga krukor i olika storlekar som trängs på hyllplanen. Kommer bli najs!

En familj kan se ut på många sätt. Det behöver inte vara den klassiska uppsättningen mamma-pappa-barn, för vissa räcker det med en katt för att det ska kallas familj. För det är ju inte så viktigt hur den ser ut, så länge den känns som ett hem som doftar trygghet och överflödig kärlek.
Hemmet är där hjärtat bor, och i mitt hjärta bor min familj – Dessa två, männen i mitt liv.

… ja, och den hårigaste av oss, så klart,
vi två var ju faktiskt en familj ett tag innan de andra två came along.

 

 

Alltså våren! Tack för att du vill återvända varje år!